Drömde mycket underligt. Jag träffade en gammal klasskompis från gymnasiet som säger att hon sökt upp mig endast för att kunna visa en sekvens hon filmat under sista dagarna i trean. Filmen visar vår fina uppvisning på Haganässtafetten. I ettan och tvåan vann vi utklädnaden (som brandmän och Roger Pontare) och i trean vann vi själva stafetten. Dock hade vi brandmanskläder på oss i min dröm, vilket inte stämmer med verkligheten, men annars så. Jag blev så lycklig när jag såg att det fanns filmbevis på att jag faktiskt vunnit en tävling som gick ut på att sätta i sig X antal delicatobollar på kortast tid. Ingen jag berättat det för på senare år har trott mig. Synd att det bara var filmat i drömmen.

Vaknade med härlig nackspärr. Detta beror nog inte på drömmen utan på den fina lilla MC-tripp jag var ute på under gårdagen. Kör man väldigt fort känns det som hjälm och huvud ska slitas av, och då gäller det ju att man håller fram huvudet för alla krafter för att inte slungas iväg längs enerydarakan och bli krossad av en timmerbil eller andra otrevligheter. Nåväl, vi drog oss en tur till Växjö (för där är jag ju så hemskt sällan nuförtiden) för att spana in lite bio. Tillsammans utgav vi en underbar parodi på hur snett det mesta kan gå. Exempelvis är det väldigt svårt att bära två skinnställ, två hjälmar, två lådor popcorn, två läsk och två biljetter samt en ryggsäck på samma gång utan att något faller undan. Sist in i salongen var vi även extremt mogna och påbörjade ett popcornkrig i tre ronder. Eftersom mitt sällskap satt med en maxipopcorn och jag med en barnpopcorn kan jag väl erkänna att han vann samtliga ronder, även om jag var nära att vinna sista på knockout då jag lyckades slänga ett popcorn rakt i ögat på sällskapet och så han då fick salt i tårkanalerna och blev lite blödig. Mycket smart med tanke på att det var han som borde ha synen i behåll då han skulle praktisera mörkerkörning på vägen hem.

Tyvärr var det bara medtaget ett genomskinlig visir vilket då relativt naturligt gick till chaffisen då det var viktigare att han såg än jag. Jag satt med andra ord med mitt tonade spegelvisir och kunde gissa mig till vad som passerade. Något jag inte missade var den härliga kollision med ett stycke fladdermus vi lyckades med. Handske, handske, knä och sen var det nog tyvärr tack och hej leverpastej för den lilla fladdrande filuren.

Dagens moralkaka: 1. Åk inte i 240 km/h med tuggummi i munnen. Det kan utsätta dig i onödig fara. Vem vet var tuggummin kan fastna? 2. Berätta absolut ingenting för mamma. De får så lätt nervsammanbrott i äldre år.