Somliga går i trasiga skor- jag förstår dem

Jag har aldrig, aldrig förstått denna hysteri med kvinnor och skor. Det sägs ju att kvinnor inte kan förstå hur män kan sitta och titta en hel dag på olika fotbollsmatcher vid tv:n trots att det är strålande sol ute, och att män aldrig kan förstå hur många par skor en kvinna faktiskt behöver och inte har några problem med att ständigt köpa fler. Jag kan lätt förstå männens tv-tittande (Jag har ju precis kollat på första finalmatchen av womans cup mellan Umeå och Arsenal och tittar nu på HIF-DIF i allsvenskan), men jag kan icke förstå var det roliga i att handla tusen olika par skor som man inte behöver. Skoköp ger mig ångest. Och det har gjort det så länge jag kan minnas. Som en barnunge som tvingas inträda i en affär som bara säljer fiskleverolja går jag med tunga steg och hängande huvud motvilligt in i skoaffärerna. Det enda ställe där jag faktiskt frivilligt kan prova skor är i sportaffärer. Då är det träningsskor eller sneakers att välja mellan, och det är helt okej. Därför ser min skosamling i hallen ut ungefär så här:

Är det någon som ser ett mönster?

Nu är ju dock situationen sådan att jag om drygt tre månader ska befinna mig på bröllop, som tärna iklädd långklänning och gnistrande smycken. Jag har de bästa förutsättningarna för att faktiskt bli fin som tärna: min klänning blir skräddarsydd efter mig i en färg och modell som jag verkligen älskar. Bruden Annapanna och jag var ute och köpte smycken ihop så vi matchar och hon har då givetvis även godkänt mitt halsband och mina örhängen. Slutligen finns det även en frisör på plats som ska försöka utföra underverk med mina tunna stripor så de blir bröllopsdugliga. Med andra ord är det bara en sak kvar till klädseln: skor. Detta problem har trots tiden till godo gett mig sömnlösa nätter och mardrömmar att jag faktiskt måste in i det fasansfulla som kallas skoaffär. Häromdagen stod jag i kön till bakomaten och diskuterade detta skoproblem med en vän. Framför oss stod en dam på cirkus de femtio åren och uppenbarligen tjuvlyssnades. Med en blick på henne beklagar jag mig för vännen högt hur jag inte kan gå i finskor, finna fina finskor (alliteration för den stilmedvetna), och framför allt matcha finskor. Tillslut suckar jag dramatiskt att jag vill ju gå i de här skorna. Damen framför lyfter då mycket omständigt på sin arm och böjer huvudet snett nedåt, som att hon letar efter något i sin armbåla och krumnar med ryggen för att genomföra ett i hennes tycke diskret försök att se vad för skor jag verkligen ville gå på bröllop i. Hennes hastiga drag efter andan då hon sätter slutet av sin varmkorv i halsen vid åsynen av mina skor talar nog ett tydligt språk att hon inte tyckte dessa fotbeklädnader var värdiga ett bröllop. Dagens skor var för övrigt de gröna och gula i bilden ovan.

Tack och lov har jag vänner som tycker det här med skor är riktigt trevligt, hur konstigt det än må låta i mina öron. Majsan, som passande nog jobbar i skoaffär har kollat runt och lagt undan ett par skor som helt enkelt var mycket fina och som jag till och med skulle kunna gå i. Dock kändes det, student som jag är, att det var ett lite väl högt pris för att bara användas en gång och sedan slängas undan i ett mörkt hörn. Därför drog Cissi idag med mig till nästa stora skoaffär i stan. Det hela var för mig en djungel och jag smög mest efter Cissi och lät henne sköta tyckande om vad som var snyggt och inte. Tyvärr verkar det inte vara meningen att personer med små fötter ska gå och vara fina på bröllop. Alla skor vi hittade glappade på ett eller annat sätt, och då hade jag ändå dagen i ära mycket fina knallila strumpor på mig. Jag kände mig som en berusad säl där jag stapplade omkring i klackar och glappande skor. Vid första skoparet vinglade jag dessutom in i en hylla och rev ner några fint uppradade stövlar. Av någon underlig anledning ser inga skor särskilt eleganta ut när det sitter ett par lila ballonger i dem och ett par baggyjeans hänger över. Tillslut hittade vi ett par, som i och för sig är lite stora, men med svullna sommarfötter säkert sitter på plats. Förutseende som jag är tänkte jag nu gå in dem lite. Jag har vågat gå mellan sängen och soffan och inte mer än så.

Här sitter vi nu fast i soffan och kommer ingenvart, mina nya skor och jag.