Prosit! Får det lov att vara en palt?

En ny sjukdom måste föras in i våra läkarböcker alltmedan bloggarna tar över världen. Svårartad bloggabsitinens med akuta nysningar och alarmerande hosta som följd. Det är precis vad jag har drabbats av. Det är dock lite knepigt att ta sig ur det hela eftersom när man väl ligger däckad i soffan svårt insjuknad är det ju inte precis så att fler bloggämnen susar in genom ens öppna fönster (där sommaren pågår för fullt utanför utan bitterhet för soffliggaren) och då mildrar sjukdomen. Det blir med andra ord en sån där ökänd ond cirkel.

Om inte annat kommer man till trevliga insikter och slår oräkneliga rekord a'la Principal Skinner i Simpsons. I torsdags exempelvis nös jag 117 gånger och gick helt klart in för att slå detta rekord under fredagen, vilket på grund av min nässpraysallergi jag lyckades slå med 121 nysningar. Dock kanske man kan anse det som doping att inta nässpray vid rekordförsök. Jag skickar nog med andra ord inte in det till Guiness Rekordbok. Ett fällande dopingfall i protokollet kan ju ödelägga vilken karriär som helst, och det har vi inte tid med när det endast är en och en halv månad kvar till examen.

På det stora hela kan jag väl inte klaga över min hemskt urtråkiga helg med feber och alla dess tillbehör. Jag har haft utomordentlig service i form av en till två budpojkar som kommit med:
-glass
-dricka
-bröd
-smör
-apelsiner
-vindruvor
-fil
-flingor
-storpack med näsdukar
-alvedon
-en palt(!?)
- och fem filmer och senaste säsongen av Simpsons.

Jag har med andra ord inte legat på dödens rand av uttorkning, svält eller brist på tv-underhållning. Det enda som som inte är uppskattat är förlusten av uteaktiviteter i solen och istället bara sitta som ett grått litet monster innanför fönstret och titta ut, missandet av dansmattan på en födelsedagsfest i fredags, frånvaron från jättefesten igår med DJ, klassisar och annat löst men trevligt folk, samt förlusten av smaklökar vid intagandet av choklad. Mycket bittert.

Nu är dock bloggabstinensen beredd att ge sig i och med att jag sitter och bloggar nu, bara har nyst 38 gånger, inte svimmat under natten (då man väl i och för sig egentligen ska sova), vart utomhus i femton minuter och faktiskt har ett par strumpor på mig istället för ett par grisrosa luddtofflor.

Dock tror jag sjukdomen är kommen för att stanna. Givetvis sprids den via bloggläsning och om en nyinskolad blogg besöker andra bloggar på kort tid är den lättsmittad innan alla vanebildning av alla baciller införts. Symptomen är vaga men väl synliga för den observanta: att plötsligt kunna fundera på hur man formulerar ett tre meter långt blogginlägg om ens färgsprickor i taket är ett tydligt varningstecken. Man kan även iskallt räkna med att de bloggar som förkunnar "Sidan kan inte visas" inte bör uppdateras av läsaren utan man bör hastigt avlägsna sig då den ickesidvisande bloggen troligtvis redan är drabbad.
Den drabbade rekommenderas vila, högt intag av vätska, mail i överflöd och rejäl uppbunkring av choklad eller diverse saker som är en svaghet för den insjuknade.