Oj, förlåt, var ditt öga där?

Även i de södra delarna av landet firades det påsk igår. Det kan gå till på lite olika sätt kanske, men igår tog nog priset. Bror med flickvän samt kompisen Emily var på besök hos mig och mamsen. Innan alla satte sig till bords förkunnade jag att det såg ut att bli crappy väder. Bror menade pedagogisk på att det kallas moln och kan inte räknas som crappy. Sedan följde den vanliga snapstävlingen runt bordet, förutom då att de enda två som verkligen skulle ut och skaka arsel på dansgolvet stod över. Mycket vuxet.

Det var inte särskilt taktiskt att börja spela nya nintendo wii efter att man duschat och gjort sig festklar. Efter tre boxningsronder, tre halvlekar i baseboll och en bowlingomgång var jag genomsvettig och har nu full förståelse för människor som raserat hela hem och råkat ge närmast stående människa en blåtira. Slutligen när alla hade testat på att dricka öl i ett tv-spel och att raka Marios onda kusin Wario satte sig alla ner i soffan och Buzz åkte fram. Innan vi hann börja upptäckte vi regnet som verkligen vräkte ner utanför fönstret. Det bådade verkligen gott inför min och Emilys kommande trettiominuterspromenad till bussen senare under kvällen. Efter att alla blivit införstådda med att bror och syster är nästan lika starka tävlingsmänniskor vad gäller tv-spel berättade mamma snällt att jag och Emily skulle missa bussen. Eftersom dessutom Balders Hage dit vi skulle ligger ute i Härasbäck och är lite efter finns där varken mobiltäckning eller möjlighet att betala med kort. Vi var med andra ord tvungna att hinna till en bankomat innan vi tog oss på bussen.

Nu till nästa motgång under kvällen. Det vräker inte längre ner regn utanför fönstret. Nejdå, nu vräker det istället ner snö. Långt nere i söder+april månad= ingen snö! Nu var det tyvärr ingen synvilla utan stora flingor slogs om att få blöta ner två stackars stressade ungdomar som bara ville partaja lite. Ingen ville heller ta upp liftare denna kväll kan jag lova. Med 30 sekunder till godo var vi framme där bussen skulle hämta oss. Ica, dagen i ära iförd sneakers, lämnade av Emily, dagen i ära iförd klackaskor(ja, så heter det i Småland), och sprang hela vägen till bankomaten. Allmänt svettig, med mascara under ögonen och lockar som inte längre var lockiga satte jag mig på bussen för att åka ut och dansa. Det är precis så man vill se ut vid detta tillfälle.
I sedvanlig ordning sjöngs "Får man ta hunden med sig till himlen" och "Leende guldbruna ögon" med falsettstämmor, någon tappade en sko, och fem personer var framme hos chaffis och undrade om de kunde lämna jackorna i bussen.

Väl framme och inne på balders stod Black Jack och svängde loss med besvikna miner inför den måttligt roade publiken på cirka tjugo personer som försökte undvika att trampa varandra på fötterna under gammeltjoadansen. På nedervåningen brukar det spelas eurotechno och vara så packat med folk att man svettas varandras svett, träffar minst 30 personer man känner och får minst fem armbågar i magen. Nu var det skamligt tomt, jag kände tre pers plus diskjockeyn och vi hade svängrum värdigt en flock folkskygga flodhästar. Lik helsike blev jag buren uppochner vid två tillfällen av någon jag inte kände, fick hindra en annan kompis att börja slåss då hon blev puttad och fick själv en armbåge i ögat av misstag.