Får det gå till så?

Tre dagar under denna veckan är avgörande för vår utbildning. Idag, i morgon och på torsdag. Då ska samtliga som skrivit c-uppsats eller ex-jobb gå upp med sina arbeten, presentera dem och få opponering. En huvudopponent ska ha huvudansvar och en sidopponent ska sitta som back up och även ge lite kritik. Till detta kommer ju en rutinerad och väl informerad seminariehandledare som ska vara insatt i uppsatsen då han sitter som handledare just för seminariet och ska sköta strukturen. Frågan är om man inte kan kräva att det är så efter åren här åtminstone. Särskilt när de personerna har det som jobb och får en nätt summa pengar för det.

Studenterna jag pratat med inför det här har vart nära magsår och smärre sammanbrott av nervositet. Det har med andra ord vart precis som det ska vara. Och alla studenter jag sett idag, både respondenter och opponenter har klarat sig alldeles lysande och vart imponerande duktiga. Så även handledarna. Nåväl, åtminstone de två första. Vid tredje lyssningen knallade nästa handledare in. Frågade om det var här han skulle vara, om det var här han skulle sitta och vilka han skulle lyssna på. Bra början. Under presentationerna satt han och antecknade på annat håll. Big nono. När väl han skulle avrunda, vilket en handledare ska eftersom han ska vara rutinerad inom området och allt kanske inte kommit fram hos opponenter som gör detta för första gången, började de riktiga problemen.

- Ja, nu är det meningen att jag ska säga något om er uppsats, men det kan jag inte, för jag har inte läst den.
Nej, då hade han inte fått uppsatsen i handen av ansvariga. Han hade åkt och kollat på skolan om den låg i någon låda. Nopes, inte det heller. Då la han det sedan åt sidan. En student fick säga åt honom att lämna över ordet till övriga åskådare. Allt gick så fel det bara kunde, och samtliga åhörare satt med ansiktet och händerna och viskade "skandal", "vad i h-vete" och liknande fraser.

Med all rätt! Alla skämdes och tyckte att detta var det sämsta som hänt på länge (ja, förutom dansken i lördags då). Alla pratade om det efteråt och var rörande överens om att så får det inte gå till. Är man krävande student om man säger att så får det inte vara? Är man bortskämd om man tycker man får kräva att det avgörande av tre års studier ska gå rätt till när man lagt ner 10 veckors hårt jobb på det?

När vi gick ut viskades det överallt: Vem var han egentligen?
Tyvärr kunde jag och Majsan bara rycka på axlarna och svara: Det där är han som vart handledare åt oss dessa tio veckorna och som inte visste att han skulle anmäla oss och fortfarande inte läst hela vår uppsats trots uppmanande mail från Ica.