Monday, November 05, 2007

Giv mig styrka

Jag är ingen shoppingmänniska. Det är bara att inse. Egentligen har jag nog aldrig vart det heller. Strosa i affärer ger mig ryggont och sökandet av kläder ger mig tunnelseende. Shoppa böcker/flimer/skivor älskar jag. Men kläder och skor? No thank you! Dessutom är jag nog inget vidare att ha med som smakråd. När jag tröttnat säger jag att det mesta är snyggt bara jag får komma därifrån.

Sedan finns det ju vissa människor som dessutom ökar på det här med att ogilla shopping. De som helt enkelt är en smula hopplösa att handla med. Och det var precis vad som inträffade i fredags.

Om en månad ska min kusin gifta sig. Det är ett stort bröllop fyllt med svenskar, kineser och greker. Och ett stycke mamma, Ica, bror och brors flickvän. Samtliga nämnda ska då ha snygga kläder.

Bror och flickvän ringde under torsdagskvällen och frågade om jag och mamma ville åka med till Malmö och shoppa. Då både jag och mor innehar erfarenhet av dessa shoppingmänniskor tackade vi vänligt nej med ursäkten att hunden nog skulle hinna svälta ihjäl där hemma. Där innebär det att man ska prova hundratals plagg för att sedan fundera i sju timmar och sen strunta i det.

Därför beslutade jag och mamma att istället ensamma fara till storstaden Växjö och shoppa loss. Själv har ju jag faktiskt kläder passande bröllop. Det är helt otroligt, jag vet, men det beror på 1. Bästisen gifte sig och min tärnroll gav en utmärkt klänning. 2. Jag tog studenten en gång i tiden och ritade klänningen själv. Det innebär att jag fortfarande gillar att ha den. 3. Jag ville chocka omgivningen vid ett tillfälle för ett år sedan och iklädde mig för en dag klänning och högklackat. Med andra ord var det min kära moder som behövde något att ha på sig denna dag.

Vi började i de lite mer "vuxna" affärerna. Men det var mest tantvolanger och mönster som skulle ge vem som helt epilepsianfall. Jag hittade några möjliga kandidater, men det längsta vi kom var att mamma tyckte jag skulle inhandla mig en kavaj som var på rea.

Vi fortsatte med att besöka Sisters, Rågårds, B-young, Vila och så vidare. På Sisters hittade jag en mycket fin klänning. Det tog mig ungefär tio minuter att ens övertala mamma att prova den. Jag fick bokstavligt talat knuffa in henne samtidigt som jag talade med hög röst så att enda sättet mamma skulle kunna komma undan var om hon ställde till en scen. Jag kan villigt erkänna att en snygg klänning lätt mister sin glans när den kombineras med nedkavlade jeans till knäna, grå tubsockor och fotriktiga skor. Men när allt det avlägsnats var klänningen mycket fin på och borde vara en het kandidat till inköp. Men nej. Mamma ville tänka. Jag fick ta klänningen, stövla bort till kassan och lägga undan den till senare.

Rågårds hade inte särskilt mycket att hänga i julgranen. Den enda klänningen som mamma inte rynkade på näsan åt var en som jag kunde tänka mig att ha på mig när jag var 20 (Gud vad jag lät gammal nu), men för mamma mindre lämplig. Jag testade slänga fram lite kjolar med snygga toppar men då började affären spela Ace of base i högtalarna och jag gick och började tralla istället.

B-Young har jag aldrig gillat. Dock hittade jag massa grejer som mamsen borde gilla. Det fanns en helt perfekt halterneckklänning i blått. Mamma kände på den, gillade tyget, tyckte färgen var fin och skärningen var ju riktigt bra. I mitt tycke är detta då ett hett provobjekt. Mamma svarade med att vilja gå vidare eftersom vi inte hade så gott om tid (bara tre timmar kvar ju).

Så här fortsatte det väldigt länge. En klänning fastnade mamma för. Men den fanns på Big is Beautyful-avdelningen och jag fick snällt förklara för min småväxta mor att detta inte riktigt passade henne.

På Kappahl hade dotter nästan gett upp gällande klänningar och börjat gå på temat kjol och snygg överdel. Kappahl hade massa snygga överdelar. Dock menade mor på att det fanns ju ingen kjol. Då letade jag fram en, men se den var för kort. Hon kunde dock tänka sig alternativet om det fanns en annan kjol, vilket hon tyckte sig veta att det inte fanns. Bestämt och en smula kokande stövlade jag iväg till personalen och frågade om de hade lite snygga enfärgade kjolar, och det hade dem. Mamma muttrade vid vetskapen och gick ut från affären.

Slutligen kom vi till Indiska. Där fanns det faktiskt två snygga klänningar. Vid det här laget hade vi inte särskilt mycket parkeringstid kvar och den tålmodiga dottern hade inte mycket tålamod kvar. Den ena klänningen passade perfekt och var hur fin som helst utan att vi skulle behöva leva på havregrynsgröt i ett år. Hur svarade mamma på detta?
- Jag kanske borde provat klänningen på B-Young.

Mellan tänderna väste jag att det kan vi gå och göra, men ska hon inte köpa den här ändå? Nu stegade mamma fram och hängde undan till senare (vilket senare undrade jag). Väl framme vid B-Young igen säger mamsen: Nej, vi skiter i det.

Att hon ännu inte provat en het kandidat, hängt undan två klänningar för senare beslut och dessutom frestade dotterns nerver starkt bekom henne inte det minsta.

Därför är det endast mammas fel att vi åkte inom skopunkten och jag köpte tre(!!) par feminina skor med spets och klack. Det var enbart för att vi skulle få ut något av resan. Jag drabbades med andra ord mitt i alla ratade klänningar av en identiteskris och svek i ett svagt ögonblick mitt livslånga löfte till mina sneakers. Nästa gång får hon banne mig åka med bror.

12 Comments:

Blogger Charlotte said...

herregud alltså!

men i alla fall tycker jag att klänningen du köpte av mig passar dig jättebra och verkligen funkar på ett bröllop. beträffande fru hermansson vet jag tyvärr ingen råd och då arbetar jag ändå som butikschef för damkonfektion!

PUSS

4:34 PM  
Blogger Helene said...

Kors i taket, tre par feminina skor på en och samma dag? Jag dööör av nyfikenhet nu. Vill se, vill se, vill se!!

6:33 PM  
Anonymous Anonymous said...

Hahaha...
Det här var verkligen rolig läsning en regning, mörk, måndagskväll.
När är bröllopet egentligen?

Puss på dig
Anna-Panna

6:33 PM  
Blogger Ica said...

lotta- Ja, den är ju ett av alternativen. Känns ju inte så... ja, jag vet inte. Den känns bra.
Shit. Vi skulle ju farit till dig och ordnat outfit.

helene- visste att du skulle reagera.

annapanna- det är första december. Förlåt att jag väckte dig i lördags.

7:15 PM  
Blogger Husflugan said...

Strongt av dig att gå och shoppa med mamsen! Min kära mor brukar ta ett halvt kliv in i affären och utbrista "nej, här fanns det inget snyggt". Det går visserligen ganska fort men man får inget vidare resultat... Jag brukar shoppa med pappa men inte så ofta, det klarar inte min plånbok av. Pappa har bra smak men det brukar bli ganska dyrt...

8:15 AM  
Anonymous Gee said...

Haha din stackare, men snällt av dig att ställa upp för din mamma - även om det inte gav resultat. :) Jag gillar inte heller att köpa kläder eller skor (förutom sneakers yesyes), däremot gillar jag att köpa böcker.. och mat Ô.Ô

5:44 PM  
Blogger Ica said...

husflugan- Våra mammor kan ju shoppa ihop då. Det blir ju billigt iaf.

gee- ja, sneakers räknar jag inte in i min enorma fobi för att köpa skor. Det är alla andra som är fel.

9:10 PM  
Anonymous cruella said...

HAHAHA! Den texten ska jag, om jag får, skriva ut och trycka i näven på mina egna dagars upphov när det vankas mellandagsrea!

7:15 PM  
Blogger mams said...

Giv mig styrka, säger mamsen med.Att först vänta på "dottra" en halvtimme och sedan gå ut och i affärer och det inte finns något som passar för ändamålet. Sedan börjar kaffetarmen skrika, men du du fick ju fina skor iallafall!!

7:51 PM  
Blogger Ica said...

cruella- givetvis.

mamsen- mamsen! vågar du äntligen kommentera! Heja på! Äsch, så länge var jag inte borta.

8:48 PM  
Blogger Jessika said...

Tar det tre timmar att shoppa igenom växjö? Blev det någon klänning till slut eller förblev de bara undanhängda?

Min mamma är rätt rolig att shoppa med. Dessutom brukar jag alltid få något på hennes bekostnad ;).

5:29 PM  
Blogger Ica said...

Jessika- inte nåt inhandlat. Bara undanhängt. Jo, jag handlade ju tre par skor i onödan-

7:19 PM  

Post a Comment

<< Home