Gratis är gott

Är man fattig är gratis ännu mer gott. Söker man jobb, är ovetande om storleken på sin månadsinkomst och ändå vill ha ett liv är gratis jättegott. I lördags upplevde jag en jättegod dag.

Jobba är ju bra för den som är fattig, så trots min rinnande näsa och ömmande mun åkte jag till jobbet med order från min chef att sitta still och köra med min kollega. Det var föga uppskattat då kollegan dök upp med en smärre betongkeps och glömsk hjärna. Dock började han dagen med erbjudandet att om jag gick och köpte lunch till oss båda skulle han bjuda på den. Jag fick välja vad jag ville, utom en trerätters på stans dyraste restaurang. Själv ville han ha en räkmacka från stället på hörnet. Jag äter mycket men där vägrade jag. En gång i mitt liv har jag ätit där. Mackan var 80% majonäs och jag hade magknip i tre timmar efteråt.

Min mackprotest gjorde att jag ringde och beställde sushi och knallade iväg för att handla. Dock skickade jag iväg stackars Mike för att köpa räkmackan om han ville ha lunchsällskap. Med andra ord uppfyllde jag inte min kvot i avtalet, men fick gratis lunch ändå.

Efter jobbet var det dags för jobb. Jo, vem kan undvika dubbelt jobb en lördag? Även här fick Mike ställa upp. Vi knallade bort till dagens match mellan IFK Eskilstuna och Karlskoga FF för att frilansa lite om vad som inträffade. Det gav oss ju naturligtvis gratis inträde och gratis programblad. Då jag kände mig allmänt stirrig och förvirrad hur man egentligen skrev såhär "stora" grejer fick mitt sällskap hålla reda på tid och ryggnummer på samtliga spelare. Själv satt jag och huttrande skrev anteckningar över allt som inträffade. Dock vill jag lova att det är svårt att skriva med tumvantar på händerna och svårt att se allt när man har tröjluvan uppe och en mössa över spektaklet. I halvtid mumsade vi kanelbullar som tillslut krävde lite cola light som var på tok för kall för att drickas.

Det mest ångestfyllda för hela dagen var att gå och intervjua coach. Tack och lov blev jag hindrad att gå iväg i min utstyrsel som jag helt glömt bort mellan tandskakningarna(ett tips är att inte hacka tänder med stygn i munnen. Inte gäspa, nysa eller hosta heller iofs.). Ändå var det första Pascal Simpson frågade mig när vi hälsade på varandra om jag frös. Jag kunde inte gärna ljuga med mina vita fingrar och blå läppar. Dessutom hade jag uppenbara skrivproblem då fingrarna stelnat. Nåväl, en pratstund med en gammal landslagsspelare är ju värt det.

På stela ben spatserades det hem och började skrivas. När väl fotbollen var klar var det ju lika bra att sätta igång med nästa idrott och med andra ord ringa runt till innebandytränarna i min serie och se hur dagens matcher slutat.

Två fina gratisaktiviteter följdes av Mikes två fribiljetter till kvällens bio. Jag är inte den som är den och ställde ju givetvis upp på att gå så Mike slapp slänga den andra biljetten. Gratis bio är ju mycket trevligt. Särskilt eftersom bion dessutom var jäkligt bra och jag hade i och med övriga gratisgrejer haft råd att köpa lite choklad även om munnen protesterade mot intag av detta.

Den mycket långa och arbetsfyllda dagen gjorde dock att man framåt niosnåret på kvällen var hungrig. Då fick jag samtal från en fest i stan om att mitt umgänge skulle uppskattas där. Eftersom jag höll på att avlida av hunger avböjde jag.
- Äh, va fasen, här finns pizza.
Mer behövdes inte. Ica hoppade upp på cykeln och trampade de 20 långa meterna till festen. Där bjöds hon pizza, som munnen också sa nej till, och vin, som däremot huvudet sa nej till.

När jag slutligen var mätt och belåten kände jag att utgång denna kväll sas ifrån av både min luvtröja, mitt hår, min trötthet och min ekonomi. Jag mumsade en pizzabit till, käkade en chokladbit och begav mig hemåt mätt, fotbollsberikad och skrattad i biosalong utan att det kostat mig ett öre. Och folk säger att inget är gratis nuförtiden.