Underbara hektiska dag

Jag vet att jag luftat det tidigare på bloggen, men jag känner att jag åter är och funderar på det här ämnet med stress. För det är ett underligt symptom. Själv har jag trott att jag kan hantera det. Nu vet jag bättre och inser att så inte är fallet.

Igår var en sådan dag. Timmarna ville inte räcka till och jag visste om det redan på morgonen. Därför började stressen sätta in redan på jobbet trots att jag hade mina timmar där som jag inte kunde göra något åt. För att känna att jag var lite effektiv mailbombade jag min chef på Kuriren och låtsades på så sätt att utföra två av mina jobb samtidigt. Klockan 13 hade jag ett möte inbokat. 12:55 kom två stycken studenter och ville ha hjälp. 13:02 höll min mage på att gå sönder av återhållen stress och jag kastade över telefon och studenter till min sena kollega och struntade fullständigt att en av tanterna sa att våra sökdatorer var inloggade på internet. Ville hon ha det ordnat fick hon ordna det själv. Mycket otrevligt av mig, men nu var fallet sådant.

I farten högg jag min väska och sprang til mötet. Där stod en person och spanade och menade att hon började bli orolig, för det har ju aldrig hänt att jag var sen. Nu var det enbart fyra minuter, och orolig tyckte väl jag var att ta i, men sen var jag. Nu skulle jag i alla fall dessutom byta tid för nästa möte. Då visar det ju sig mycket lägligt att jag sprungit ifrån min kalender på jobbet. Det var inte mycket att göra åt och jag fick helt enkelt försöka hålla tidsalternativen i huvudet. Inte direkt det mest lämpliga för tillfället.

På vägen hem fick jag sedan springa in på jobbet igen för att hämta min kalender och därefter snabbt springa ut på stan och inhandla ett par strumpbyxor. Detta gjordes med stor nervositet eftersom sist jag gjorde det högg jag helt enkelt ett par i min storlek som var billiga och knallade hem mycket nöjd. Så nöjd skulle jag inte vara. Paret jag fått tag på var typ askgrå och i tanttjocklek. Det kändes som jag gick runt med stödstrumpor på mig. Det som räddade den situationen var att Annapanna hade köpt likadana och gick sådeles med i stödstrumpor. Nu gick det bättre (hoppas jag) och jag begav mig hemåt.

Direkt när jag kom innanför dörren slog det mig att 1. Jag hade inte hämtat katalogen med beställda kläder på jobbet när jag var där. Den skulle redovisas under kvällen. 2. Jag hade glömt köpa en julklapp till bibblotanternas adventskalender som ska vara inlämnad på måndag då jag inte befinner mig i stan.

Mitt upp i allt kom jag på att jag glömt äta lunch och slog mig ner med detta i stressandning och tittade lite på Shrek 3 för att känna mig lite mer sansad. Mellan tuggorna och filmen skickade jag iväg två ansökningar till olika jobb jag ville ha. För sent kom jag på att jag skickat cv:t till det ena jobbet till det andra stället och tvärtom. Inte så lämpligt kanske. Mitt uppe i hårslitandet över detta kom jag på att räkor måste tina innan man skalar dem. Det var bara att lämna mat, film och dator för att slänga i alla räkor i en bunke vatten för att snabbtina.

I mitt nästa liv ska jag bli spanjor. Jag kan nämligen inte tänka mig något mer vettigt än att efter maten ta siesta. Det var precis vad som behövdes i detta ögonblick, men tyvärr inte fanns tid till. Längtan efter en spansk ådra satt i medan jag sprang upp, började hacka purjolök, vitkål och champinjoner, skala räkor, steka omelett och koka nudlar. Med hälften av vitkålen på golvet, tre räkor i munnen, äggslafs på tröjan och en halv champinjon i näsan lyckades jag tillslut kasta alla ingredienser i wokpannan och vevade runt några varv. Vips var maten färdig. På en timme.

Dagens egentliga syfte var att vårda mitt yttre och försöka bli snygg. Ni som känner mig vet ju att sådant då av förklarliga skäl tar ganska lång tid. Så med telefonluren fastklämd på axeln med mamma i andra änden filosoferade vi fram det sista i bröllopsklädseln samtidigt som jag gick lös på mina ögonbryn. Till min förfäran fick jag höra att både fredagen och söndagen skulle innebära middagar med gäster från olika länder och krävde sådeles finklädsel. Jag ska med andra ord vara finklädd tre dagar i rad.

Därefter slocknade Ica på soffan. Uppvaknandet skedde en halvtimme innan jag skulle befinna mig på träning. Inte så smart med tanke på att jag inte börjat packa kläder och grejer, inte skaffat en julklapp, inte slagit in den, inte läst igenom talet som ska hållas imorgon, eller ens skrivit ut det, inte hämtat katalogen med klädbeställningar och inte käkat.

Snabbt som attans åkte två mackor ner, cykeln trampades iväg till jobbet, högg katalogen och vidare till träningen. Där kunde jag hålla koncentrationen i ungefär 45 minuter. 45 kommande minuter var en smula okoncentrerade medan de sista 30 enbart innebar servemissar, fniss, slängningar och fall. Hemcyklande i rasande fart och dusch med benrakning och fotfilning.

Vid klockan 23 igår satt jag och började slå in paket. Innan jag började packa.

Nu sitter jag på jobbet med ett tal framför mig. Jag har lämnat paketen i personalrummet. Ryggen värker efter en långpromenad med mycket oergonomiskt packad packning på ryggen.

I morgon är det bröllop, och jag har glömt min pyjamas hemma.