Sunday, December 16, 2007

Mansonkaos

Ja herregud. Fyra förvirrade människor påbörjade kvällen med att komma iväg en timme för sent. Sedan körde de givetvis vilse på väg till globen och blev sådeles två timmar försenade. Men när vi väl kom fram grundade vi med lite starksprit i magen för att hålla värmen, mössa och vantar och begav oss mot köandet. Samtidigt släpptes finklädda och välartade människor ut från Globens luciakonsert. De miner, höjda ögonbryn och skräckslagna blickar som riktades mot kön till Mansonkonserten var obeskrivlig.

Efter en timme var vi välidgt lyckliga att vi vart så sena till köandet eftersom det vid detta laget hade frusit under i alla fall min näsa. Men vi behövde inte köa mycket mer än så utan blev insläppta. Som vanligt på konsert tog jag mina vänner under armarna och drog oss mot längst-fram-området. Det var redan avstängt och proppfullt med svartklädda människor i läder, korsetter, svarta kajaltårar och suspekta frisyer. Dock öppnades det efter ett tag och Ica slängde då in sig och vännerna i den långa kön och armbågade sig näst längst fram. Exakt till kravallstaketet var dock omöjligt. Där stod svartklädda gothare som visade tänderna bara det fick en liten knuff. En tjej hade miljontals boingfjädrar i skallen och de var måttligt roande att få i ansiktet.

När vi stått och väntat i tre timmar inklusive förband skred Manson äntligen in på scenen. En mycket roande konsert. Kunde vart lite mer show, kunde vart lite längre, kunde vart bättre låtval men på det stora hela bra. En tjej framför mig svimmade som en tok och vi fick tillslut slänga henne över staketet. När jag skulle få över hennes fossingar trycktes det på och vips stod jag med magen mot staketet. Snacka om lycka. Äntligen längst fram. Där diggade jag till konserten var slut. Då ville jag gå därifrån. I samma ögonblick märkte jag att fötterna inte hade kontakt med golvet. Jag var helt enkelt upptryckt mot staketet en bit över marken. Då störde det mig inte avsevärt utom då när jag ville avlägsna mig, men idag är mina revben lite blå.

På vägen hem köpte jag en t-shirt för en tjuga eftersom försäljaren inte fattade att det inte var en hundring jag räckte fram och helt sonika vände sig bort när jag räknade upp övriga sedlar. Vi fick köa en timme på Mc Donalds, jag märkte att jag blivit döv på vänster öra och 300 meter innan min lägenhet krävde kräksjukan sitt första offer.

Av med hatten för Manson

Ja, han är ganska tanig

Konsertgänget. Mycket trevliga

2 Comments:

Blogger Heléne said...

Vad förvånad jag blev, dina konsertvänner ser ju inte ett dugg läskiga ut!

11:51 PM  
Blogger Christina said...

Baby.
Ställ cykeln över jul, sitt ner och drick lite glögg ;) Vält inte då heller.
GOD JUL :D

10:58 PM  

Post a Comment

<< Home