Goda grannar och ett snyggo mindre

Mina grannar har under flertalet gånger vart uppe på min blogg. Då i form av skrik, bråk, securitas, polis, hundar och liknande. Mina kläder luktade länge majjarök om de hängde för nära mitt brevinkast och polisen kom i långa tåg med batonger och kofot och hälsade på min våning. Nu är den tiden förbi och mina kläder luktar endast ciggrök om de närmar sig dörren (vilket ju faktiskt luktar mer illa än majjarök), och securitas kommer bara när sådana som jag stänger dörren och har nyckeln på insidan.

Länge har jag nu funderat på att jag har blivit beroende av mina grannar. De gör att jag slipper kolla på klockan. De är nämligen som levande klockor själva. Grannen som bor under mig börjar jobba tidigt, smäller i dörren och har en bil som är väldigt svårstartad, särskilt när det är kallt. Står jag och sminkar mig när bilen hostar igång är jag i vettig tid, om än lite sen. Står jag och klär på mig är jag i bra tid. Lagar jag frulle är jag i riktigt god tid (har dock bara hänt en gång). Däremot om jag kommer från duschen måste jag börja skynda. Ligger jag fortfarande och sover måste någon morgonrutin prioriteras bort.

Grannen i mitten har lite andra rutiner. Han jobbar antagligen natt. Varje kväll kommer en bil rullande och stannar framför vår port. Sen smäller dörren i mitten igen och man hör stamp stamp DRRRRR DOORRRRRR hela vägen ner. Doooor:et är trappräcket som vibrerar. Hur han lyckas med detta har jag kommit fram till: Han är väldigt hjubent och vaggar ner för trappen. När han då belastar höger ben (Vibrationstrappräcket är på vänster sida när man går ner) når han inte riktigt vänster räcke utan tar helt enkelt med sig det några centimeter åt höger, därav vibrationen. Hans klockan stämmer också rätt bra med min. Om han väcker mig i sitt springande ligger jag bra till. Har jag inte somnat så är det sådär. Ligger jag fortfarande och läser gäller det att släcka lampan fort. Detta gäller dock enbart de dagar jag ska upp och öppna på jobbet dagen efter, annars är det strunt samma.

Innan grannarna längst ner till höger flyttade hade jag också råkoll på när jag skulle cykla iväg till jobbet. Då stod nämligen deras schäfer i fönstret och spanade. Vid ca. 07:30 på morgonen tar gubben två portar bort sin morgonpromenad med sin fyrbente vän. Då utbyttes flertalet skällande fraser och jag sprang ner för trappan när hundarna lugnat sig för att påbörja min arbetsdag.

Grannen längst ner till vänster har varannan-helg-vårdnad om sin hund. Då gäller det att försöka hålla sig långt borta från lägenheten i alla fall rätt stor del av dagen annars sitter ylet fastetsat på trumhinnorna tills näst nästa helg och då åter dags för en ny ylattack.

Längst till höger på mittenvåningen bor ett utlänskt par med en liten bebis. De gånger jag slutar klockan 16:00 och cyklar hem direkt kan jag alltid om jag skulle vilja vinka till tjejen i hushållet. Hon står nämligen i fönstret och kollar ut vid den tiden. Vad hon kollar efter vet jag inte, för jag tvivlar på att det är jag. Lediga onsdagar brukar hon också vara duktig på att sätta igång brandlarmet under lunchtid. Hon kanske serverer någon hon i hemlighet inte tycker om under onsdagarna.

Hon som flyttat in bredvid mig är däremot inte regelbunden nånstans. Ibland sticker hon näsan utanför dörren vid sju på morgonen. Detta hör dock till ovanligheterna. Ibland vet jag inte ens om hon är där, om hon inte diskar för det hör jag genom väggen. Flertalet dagar innebär istället hemkomst nånstans mellan 01.00- 03.00. I tisdags knallade hon in tjugo över två på natten. En tisdag!? På detta är även hennes cykel mycket oregelbunden besökare i cykelstället. Ofta är han borta i månader innan han kommer tillbaka och då snor min plats. Eftersom jag bott där längst näst efter morgonpigga snubben med hostande bilen snor jag helt sonika och utan skuldkänslor tillbaka min plats. Ordning och reda.

För att helt slänga om ämne tänker jag lägga ett litet grininlägg. Snyggaste, bästa och mest dregelframkallande killen i världen, och min framtida make har gått och dött. Han hittades med en massa piller och har troligtvis dött av en överdos. 28 år gammal och jag sörjer.

Heath Ledger- R.I.P