Friday, January 04, 2008

Spoilers är på tok för vanliga i byn

Det här med att bo i en liten by är ibland så fruktansvärt talande att man bli mörkrädd. Nu är det ju i och för sig så att jag inte bor här längre och redan är mörkrädd så jag inkluderas väl inte till fullo, men ändå.

Vad jag har förstått av de senaste besöken jag haft här nere i Småland är vår gamla spelbutik/bokhandel numera innestället att hänga på. Det är ju dock ingen bokhandel längre, och det är väl lika bra kanske. Sist jag var där stod Liza Marklunds Gömda bland nyheterna. Det var väl runt 2004 och väldigt många år efter alla andra flyttat den där ifrån. Antagligen går det mycket bättre med det café som nu finns på böckernas plats. Spela på hästar och Lotto kan man fortfarande göra. Nu har ett ställe i Hultet en trevlig och helt tidsenlig sjuttiotalsvägg och på denna en plattv. Så trendigt det bara kan bli. Det serveras latte och baguetter till höger och vänster och hänger med. Därav hänger det dessutom en hiskelig massa folk där. Mer än man oftast ser på en hel dag i byn.

Nåväl. Där befann jag mig som ni nog redan förstått idag med en vän för en fika. Var och varannan minut fick vi ju avbryta oss för att hälsa på en och två och tre människor vi kände. Naturligtvis körde vi genom det vanliga snacket om gemensamma bekanta, IKEAs framfart, juldagens partaj och då givetvis byns nuvarande stora snack: Nyårsrevyn. Säga vad man vill om vår lilla håla, men vi brukar ha en sjutusan till revy. Nu var det på tok för längesedan jag var och såg den, men nu när man befinner sig hemma hos en snäll mamma som så gärna är extra snäll mot dottern bjuder hon så gärna på nyårsrevy. Och dottern hänger naturligtvis gärna på. Sagt och gjort berättade jag för vännen att mams och jag skulle iväg och vara kulturella under kvällen och att jag såg fram mot det. Vännen hade vart med på genrepet och gav en klar bild av hur journalisterna sett ut när de antecknade och vad som var bra. Men självklart inte mer eftersom jag skulle se spektaklet ikväll.

Hultet är en liten by. Det har alla förstått va? Mitt i allt kommer ju vår revyförfattare/skådespelare/lokalkändis/alltiallo in på trendcaféet, och eftersom vännen är en sån där revyhoppa känner de naturligtvis varandra och han slår sig ner hos oss. Givetvis börjades det snacka revy. Här sitter jag och kollar på som en förvirrad tennisboll och förstår inte halv sju av vad de säger men samtidigt inser jag att kvällens föreställning inte kommer ge på tok för många överraskningar utan snarare kommer jag sitta och fundera på när egenligen svärmor, cykelhörnan och bonden ska komma in. Sedan vet jag att traktens skönsångare ska stå för opera och kläderna i finalnumret är något extra.

Tillslut fick jag ändå tyst på dem angående kvällens föreställning, och plötsligt hamnar jag med i samtalet. Nu är jag tipsad för en massa framtida skrivarplaner. Mycket ska man höra, och mången ska man känna, men byn har sina fördelar ibland. Så nu jäklar ska det skrivas. Men först ska jag på revy. Slängde visst ut ett löfte om att hålla upp mamsen för att visa vem hon är för lokalkändisen som antagligen känner både henne och kände faren. För sådant gör man här. Känner alla alltså, inte håller upp mamsen i luften under nyårsrevyer.

1 Comments:

Blogger Heléne said...

Framtida skrivarplaner? Tell me! (!!!).

Och ja, småstadsrevyer rules!

2:18 AM  

Post a Comment

<< Home