Men... det här var ju inte roligt

Igår visades den årliga guldbaggegalan på tv. Jag brukar kolla på det just för att se om ens favvofilmer blir lika hyllade som de förtjänar. Igår var dock totalt hopplöst eftersom jag sett väldigt få svenska filmer under året, förutom Beck och Wallander, men de får inga Guldbaggar. Dessutom pratade jag i telefon. Jag har med andra ord inte en aning om vad som hände där.

Nu var det dock inte Guldbaggen detta inlägg skulle handla om. Det kommer heller inte bli ett inlägg med en fyndig slutkläm eller ens en poäng. Detta kommer istället enbart bli ett ifrågasättande inlägg som jag gärna vill få åsikter om. För själv kommer jag inte överens med det här. Dock var det ju Guldbaggen som åter fick mig att tänka på det.

Jo, det här med svensk film finner jag en smula underligt. Eller, inte filmen i sig, men vår genreuppdelning. Se American Pie, klockrent en komedi, Stephen Kings IT, en rysare, sen för att avsluta kan man ju lätt lägga in Die Hard i actionkategorin. Ja, ni förstår vart jag vill komma. MEN, och det är ett men med versaler. Vem delar upp åra svenska filmer i olika genres?

Jag har funderat på detta ett par gånger, men den första gången det riktigt slog mig var när jag såg Masjävlar. Det ska vara en komedi. Nu är min fråga: Var i hela vetekorn är det komiska i den filmen? Jag finner den enbart tragisk och det enda som var roligt var när de låtsades ha sett Gunde nere på Hemköp. Sedan är den tragisk och tragisk och tragisk med hemska livsöden och olyckliga människor. Är det svensk humor? Dock kunde jag väl ha överseende med det en gång. Men två gånger är två gånger för mycket.

Det hände nu igen. I helgen såg jag filmen Sök. Anna låg bredvid och snarkade. Även detta var en komedi. Åter igen frågar jag mig: det komiska, har någon medvetet gömt det för mig och jag ska finna ett djup i filmen med massvis av humor? Åter har vi en hel hög olyckliga människor och tragiska dödsfall och otrohet och barn i kläm och det ena med det femte. Det var i och för sig lite roligt med alla suspekta killar som svarade på nätannonserna, men å andra sidan var ju det också tragiskt i sig för oss stackars singlar ute i världen som nu blir en smula nedstämda. Eller vad vet jag. Det fann jag lite roligt i alla fall. Och när bruden i fråga krossade en dator. Det var också småkul.

Men vad jag nu vill komma fram till är följande: varför har dessa filmer blivit komedier? Vad har jag missat? Vem bestämmer att det är en komedi, och framför allt, vad tycker du? Själv är jag mycket klar i frågan. Tacka vet jag Yrrol. DET är svensk humor.