Som i en Baywatchdröm

På min absoluta favoritkanal Tv4 Fakta finns det ypperligt trevliga programmet Livräddarna på Bondi Beach. Det är dels trevligt för att det vimlar av snygga muskliga och solbrända livräddare med underbar dialekt. Dessutom är det trevligt eftersom jag bott där under ett par månader med min kära vän Åsa och därför känner igen stranden och ställena och till och med vissa av de klassiska orginalen. Gubben som frågade mig "Can I borrow your body tonight?" har jag dock inte sett till. Men att se muren där vi satt och skrev och stranden och hotellet och livräddningstornet och allt annat man känner igen så väl ger sådana nostalgikänslor och jag längtar tillbaka dit så mycket att jag nästan får ont i magen.

Något annat som verkligen ger ont i magen när man tittar på Livräddarna i Bondi Beach är dagens program där man får se effekterna av hur ett gäng blåsmaneter kan sabba dagen för flera strandbesökare. De är fulla av blåsor, helt röda och en smula blå över kroppen. Maneternas gift tar sig sedan in i blodet och till lymfkörtlarna som börjar göra väldigt ont. Man drabbas av chock, feber och kan i värsta fall ge hjärtstillestånd. Just när jag ser de här röda och blå partierna gör det verkligen ont. För just det vet jag hur det känns.

Inte nog med att de där jäkla bodyboardsen som vi for runt på i havet totalsabbade min rygg för all framtid. De var dessutom svårstyrda. En eftermiddag när vi var ute och låtsades att vi hade stenkoll på att fånga vågor kom även då ett stim maneter. Inte alls i samma utsträckning som det gäng som attackerade Boni på tv, men allt över två är ju ett stim. Vi lyckades nästan undkomma dem. Jag kände en längs benet och jäklar vad ont det gjorde. Men men, är man otursförföljd så är man: den äckliga maneten snurrade sig runt benet och foten på mig och fastnade!

Ica fick smärre panik och kunde inte röra sig. En himla tur att man har en trogen vän som helt sonika tog remmen till min bräda och bogserade in mig till stranden där jag haltade mig upp och blev sittande. Som i ett baywatch-program kom en snygg australiensisk livräddare joggande. Då kan ni släppa baywatchkonceptet. Tack och lov är det inga tajta röda badbyxor som gäller utan badshorts och en snygg ljusblå tröja. Snabbt kollade han av läget och smörjde in min stackars fossing och underban med en savla som skulle verka smärtlindrande. Det var den säkert, men det gjorde rejält ont ändå och efter ett par minuter satt jag i vår lägenhet några hundra meter från stranden med ett snyggt blå- och rödflammigt ben, blött stripigt hår, smärre feberfrossa, mascara under ögonen och ett ynkligt humör när jag mötte vår roomie Marco för första gången. Snacka om ett underbart första intryck.

Även detta infödda australiensiska pojkar, dock inte lika trevliga att vila ögonen på.

Från vänster: Hugh, Russel(kåkfarare), Colin och Mike