Friday, July 04, 2008

Störtsäkert vuxentecken... eller?

När man är runt 20 knallar man på sexpartyn. När man är över fyrtio knallar man på Tupperwarepartyn. Vad finns för dem däremellan? Jo, då går man på ljuspartyn. Jag kände mig mycket vuxen(läs gammal) när jag fick inbjudan av en jobbkompis, men fick erbjudandet att gratisäta, och att om jag tog cykeln skulle jag få gratis vin. Så svårtövertalad var jag inför att träda in i livet som gammal. Dock kände jag mig lite skakis eftersom "hela byn är inbjuden" men kom på att nya människor är alltid trevligt och beslöt mig att cykla iväg. Inför min långa cykeltur tackade jag i tysthet mina söta kollegor på Posten som hade skrivit ut och dessutom ritat ut vägen på fyra a4-sidor kartor. Pinsammast av allt är att jag glömde just dessa kartor hemma när jag cyklade iväg.

Ungefär 30 minuter senare var jag framme och plötsligt ute på landet. Bara det i sig är ju en mycket trevlig känsla. På tomten stod ett partytält redo för byns invånare(och jag) och i tältet ett pingisbord som med några välstrukna tygstycken fick agera utställningsbord. Efter att hela byn(och jag) anlänt med åldersspridningen från min ålder upp till 80 i form av en cool tant som hälsade på mig tre gånger i hand serverades vi smörgåstårta och vin innan spektaklet satte igång.

Jag kanske är lättroad, men hela situationen att en tjej står i ett partytält på en tomt och visar ljus som hon läser information om innantill och har en bonnabränna värre än en brevbärares ser jag som otroligt komisk. Jag satt mest och finssade åt marknadsföringen som väckte allvarliga frågor hos åskådarna. Sedan skulle det provas spa-grejer och fotbaljor åkte fram. Eftersom jag inte är särskilt road av att ens kännas vid av att jag har några fötter som är förstörda efter många långa år i fotbollsskor avböjde att bada tårna och behöll skorna på medan de andra fick testa mirakelkrämerna. I och för sig visade det sig vara tur att någon höll sig på det torra då det plötsligt står en stor hund på tomten som tillhör grannen och en av tanterna var hundrädd. Med andra ord fick jag en hund i näven och uppdraget att försöka hitta mig till grannens hus och lämna hunden som egentligen skulle vara kopplad men där någon uppenbarligen missat det.

När jag väl kom tillbaka efter att ha blivit tackad tre gånger av den lilla tanten som av namnet att döma jag förväntade mig skulle vara en stor rysk hårig karl satt samtliga i tältet med änglafötter och var helt lyriska. Därefter åkte det fram peelingkrämer, benkrämer, hudcremer och andra krämer som jag inte minns vad de skulle ha för funktion. Tillslut var man så insmord och hade näsan full med dofter som bara gick runt i skallen att det var omöjligt att minnas eller ens urskilja vilken doft det var man egentligen tyckte om.

När allting slutligen visats färdigt blev det ett evigt springande och sniffande och frågande hur man fyller i beställningslistor. Själv satt jag och läste högt för de deltagare som glömt glasögonen hemma vad som skulle fyllas i. Jag hoppas inte att jag råkade lura på dem nån toalettspraydoft eller fransk vanilj när de egentligen ville ha spansk.

Tillslut var allt färdigt och summan som inhandlats för fann jag hisnande och undrade om människorna omkring mig var miljonärer, dock ingen som medgav detta. Med ljusdamen försvann även den äldsta generationen och kvar satt mellangenerationen... och jag, som varierade mellan de äldre, hunden och grannens fosterdotter i samtalssällskap.

Mycket konstigt nog hade plötsligt majoriteten av människorna försvunnit hem och så även solen. Där satt jag och värdparet kvar och insåg att även sommarnatten kan vara mörkt. Raskt var jag visst inte särskilt vuxen längre utan blev förbjuden att cykla hem i mörker och bland ghetton. Jag blev tilldelad en tandborste, en t-shirt och en extrasäng på ovanvåningen. På morgonen skulle jag sedan få låna en bil att köra hem till lägenheten i för att byta om och greja och sedan ta bilen till jobbet, jobba och därefter köra hem bilen till sina ägare och hämta min egen cykel.

Istället för att knalla in i lägenheten vid klockan 22 på kvällen kom jag hem klockan halv sex morgonen efter. Ändå kan jag inte förstå hur jag mitt under min ruda inte stannar vid en postlådegrupp utan en soptunnegrupp och är en halv sekund från att slänga all post i soptunnan istället för lådan, helt av misstag. Då har man inte alla spelare på planen, och de få som är där springer offside hela tiden.

2 Comments:

Blogger Heléne Eriksson said...

Funderar mest på hur sjutton du lyckades glömma kartorna hemma, du hade dem ju i handen precis innan du åkte. Duktigt! (:

3:23 PM  
Blogger Ica said...

Som det sägs i Yrrol: livet har sina små krumsprång.

9:22 PM  

Post a Comment

<< Home