Tuesday, September 30, 2008

Vilka är Björn och Benny?

När jag ska gå på bio med mina vänner som inte är uppvuxna i byn blir de ständigt irriterade på min extrema stressighet. En halvtimme innan filmen börjar är jag i upplösningstillstånd om vi inte befinner oss i salongen med en biotidning och snacks. Alltid vill de slå nåt hårt i skallen på mig(vilket oftast brukar bli en biotidning.) och menar att vi har våra platser bokade. Vi kommer att få se filmen. Det brukar oftast inte lugna mig utan jag stressar på dem tills vi befinner oss på plats. Dock har det blivit så mycket bättre de fem år sedan jag flyttade från byn.

Som ni kanske förstår härstammar dessa traumatiska beteende från byn. I lilla Hultet kan man inte boka biljetter i förväg. Det innebär att man måste åka och köa sisådär en timme innan filmen börjar. Hur länge vi köade inför Titanic vill jag inte ens berätta. På detta måste man givetvis stå först i kön. Man får nämligen inte numrerade platser utan först till kvarn gäller. Om man nu inte har turen att hamna först måste man i alla fall hamna bland den första hälften i kön. Halva salongen har nämligen golvfasta biostolar som står i en liten sluttning. Andra halvan är däremot vanliga ditsatta stolar som man får träsmak av inom en kvart och som dessutom står på plant golv vilket innebär att om någon sätter sig framför en kommer man inte att se ett smack. Därav denna hysteri.

För några veckor sedan berättade mamsen att hon skulle gå och se Mamma Mia med några vänner. De gjorde i sedvanlig Hultetanda och åkte dit i tid. Men se det gick inte. Biljetterna skulle ha bokats innan och mor & C:o fick snällt knalla hem igen. Ganska snart dök det dock upp extraföreställningar och nu var damerna i gasen och beställde biljetter fort som ögat. Den föreställningen gick i söndags. När det visade sig att den förlorade dottern(jag) skulle återkomma mot skogarna sålde mamma hastigt och lustigt sin biljett för att kunna ta emot med öppna armar. I gengäld ville hon dock att jag skulle följa med henne på tisdagen... klockan 15 och se Mamma Mia. Givetvis får man ställa upp på sådant. Man kan ju alltid hitta något att blogga om.

I måndags morse satt mamma redo vid telefonen. Under sen söndagskväll hade jag sett annonsen och även den webbadress som hörde till Hultets bio. Frågan är varför i hela friden de har en hemsida. En rubrik hette "Bio program" och bara det fick mig att slita mitt hår över hembygden. Sedan var nästa rubrik "Boka biljetter". Givetvis knallade jag in där med gott humör för att läsa följande: För att boka biljetter ring 047xxxxxxxxx.

Under måndagen fick vi i alla fall tag på biljetter. Dock används fortfarande ingen platsnumrering så vi blev rådda att komma i tid. Mamsen och jag dök upp vid halv tre och salongen var redan halvfull. Vid uppvisandet av biljetten kom en pensionär och totalmanglade min fot i jakt på en bra plats. Tack och lov lyckades vi få platser i mitten långt bak som var alldeles utmärkta. Tanterna bredvid mig hade stora problem med sina makar. (Dialog måste läsa med smålänsk dialekt)
- Ja, han ska ju gå och kissa hela tiden.
- Jao, min med.
- Och jag säger ju åt honom att han får väl hålla sig lite granna.
- Jao, precis
- Kan ju inte bara springa för att det känns lite.
- Näe.
- Näe, tömma blåsan i tid och otid kan inte vara bra. Har du åkt från Lönsboda förresten?
- Jao.
- Själv?
- Näe, gubben fick skjutsa mig.
- Var är han då?
- Utanför och väntar.
- På det viset. Ja, då förstår jag.
Stackarn fick väl inte följa med in ifall han skulle behöva gå och kissa mitt under föreställningen.

Framför oss satt två äldre damer till.
- Jao, det är möe folk här edag.
- Jao. De verkar som skolungdomarna har slutat nu. De gör väl de vid halv tre.
- Jao, de vill väl också se amerikansk film.
- Är den inte svensk?
- Va? Är den?
- Ja, hur ska annars Björn och Benny kunna vara med? Och han den där Stellan?
Oj, vad tanten måste blivit besviken.

Därefter körde filmen igång och jag fick hyscha på granntanterna två gånger innan de förstod att de inte var ensamma i salongen. Det sjöngs på duken och ljudet kunde man väl inte klaga så vansinnigt på. Hultets bio var faktiskt en av de första i Sverige att få Dolby Digital. Men det var väl ett tag sedan i och för sig. I vanlig ordning började filmen hacka på slutet och Meryl Streep tappade en del toner. Det blir så när samma rulle åkt runt hela landet för att sedan avsluta sin karriär på Hultets biograf. Men det var inte så illa. Vi fick i alla fall se slutet. Det var mer än jag och Åsa fick när vi såg Wild Thing.

9 Comments:

Blogger Johanna said...

Men vad tyckte du då? Visst var man glad i hjärtat när man gick därifrån?! :)

7:33 PM  
Blogger Ica said...

Haha, jo, det var man väl. Sångerna var bra. Storyn kunde jag struntat i.

8:55 PM  
Blogger Åsa said...

Vilka minnen du bringar tillbaka. Knarrande trästolar och knastrande bild på bion i hultet.

Men wild things? Jag minns att vi såg den, men vad hände med slutet? Du vet ju att jag inte har så bra minne, så du får fungera som mitt standinminne=)

11:52 AM  
Anonymous Anonymous said...

Hahaha, du har skildrat det bra! Eftersom jag själv kommer från byn kunde jag precis "höra" dialekten, och de hårda trästolarna kommer jag ihåg... Himla dumt påhitt med de där stolarna, ingen vill ju sitta där!
/fd hultetbo

4:28 PM  
Blogger cruella said...

Du har just beskrivit mitt Mamma Mia-besök på Kiviks bio på pricken.

För att inte tala om Narnia på ordenshuset i Brunflo härom julen.

Fin grejer. Faktum är att jag föredrar det any day.

4:15 PM  
Blogger Ica said...

åsa- jo, filmen klipptes ju bara av på ett ställe, som faktiskt fungerade rätt bra som slut, eller, ja, vi trodde det var slut iaf, tills de kom ut och bad om ursäkt att filmen gått av.

fd. hultetbo- Näää, de där stolarna förstår jag inte alls syftet med.

Cruella- Åh, härligt att höra att det finns fler ställen :)

10:16 PM  
Blogger Heléne said...

Jag tror inte att jag gillar att Hultet har en biograf när inte Mfrd har någon. Det ger er liksom ett litet försprång. (Lite större försprång om man räknar in det där Ikeat också ...)

2:33 PM  
Anonymous Lena said...

Ha! Det är inte bara jag som kommer från en håla. Fast på biografen(läs folkets hus)i Askersund var alla bänkar lösa. Jag har för mig att de satt ihop ungefär fyra och fyra. Jag såg Grease där. Den var otroligt bra tyckte jag. Mamma (som inte var med, jag var faktiskt med min storasyster) tyckte att den var hemskt demoraliserande.
Iaf härligt att höra (läsa) lite småländska igen, påminner om min gymnasietid i Växjö. Ha det!

4:57 PM  
Blogger Moggelito said...

...men trots allt detta så ÄR det en ganska skön "feel-good"-rulle..eller hur?

..å på söndag börjar basketen igen...

;)

11:39 PM  

Post a Comment

<< Home