Skulle man kanske promenera istället?

Sj är verkligen en sort för sig. Och det är ofta det har inträffat att vi inte kommer överens. Idag var inget undantag. Men sen å andra sidan är väl inte jag heller den optimala resenären. En minut efter att jag tryckt ut en biljett till Örebro igår sprang jag in till kundtjänst och hade panik för att min oombokningsbara biljett visade att jag skulle åka klockan 14 och inte klockan 16 som jag ville. Snäll som tjejen bakom disken var lät hon mig åka vid 16 istället men kunde tyvärr inte garantera mig någon sittplats. Jag struntade i vilket och blev ganska lycklig.

Eftersom gårdagskvällen blev ganska sen och innebar sänggåendes tidig morgon istället för sen kväll då fyrasnåret ju trots allt bara är en timme tidigare än jag steg upp då jag jobbade på posten blev också uppstigandet relativt senarelagt. Jag hade inför mitt kommande jobb tänkt läsa på lite under söndagen och planerade sådeles att åka hem vid klockan 11 eller alternativt 13. Med tanke på att ingen var särskilt levande innan klockan 11 fick det bli klockan 13 istället. Dock var det inte heller idealtiden då det gjorde att jag inte hann äta den brunch som hela gänget gick ut för att inta. Nu i efterhand kan jag säga att jag hade hunnit det... flera gånger om.

När jag kom fram till stationen strax innan ett visade klockan att tåget var 12 minuter försenat, som sedan blev 18 som sedan blev 22 minuter. Från början gjorde det mig inte särskilt nervös då det var 18 minuter mellan tågen när jag skulle byta i Arboga. Strax efter att tåget kommit in 22 minuter försenat berättar vår trevliga konduktör att vi kommer komma in 13:40 till Arboga. Eskilstunatåget skulle avgå 13:34. Med andra ord skulle vi inte hinna med denna förbindelse. Inte ville de vänta på oss heller. Nästa avgång skulle vara 15:34.

Jag har aldrig vart i Arboga och har därför inget emot det, men en söndag då man är hungrig, trött och i behov av en dusch vill man inte spendera två timmar mitt ute i nowhere. Jag tog dock mitt pick och pack och började knalla runt i staden. Det var ungefär lika dött som hemma i Småland under söndagar. Inte en affär var öppen och jag passerade fyra personer under min promenad runt något som jag tror var en å. Första mötet var en svartklädd, långhårig gubbe med en burk starköl som satt på motorhuven till en bil utanför något som uppenbarligen var en replokal för ett band som verkligen skulle behöva en drastisk utveckling för att slå igenom. Snubben blängde på mig och jag blängde tillbaka.

Andra gänget jag mötte var en finklädd man och kvinna med en barnvagn. Herren bar svart kostym och vit skjorta och kvinnan långklänning. Båda såg så extremt milda och vänliga ut att jag funderade på om de var på väg hem från kyrkan vid den tiden. Jodå, helt fel hade jag inte då jag ett par sekunder senare stod med en broschyr om Jehovas vittnen i handen. Jag vill inte vara elak, men den åkte i papperskorgen ganska genast och jag funderar fortfarande på varför de ALLTID ska ge sig på mig. Syns det inte att jag inte har någon form av tro på någon som helst kroppsdel?

Efter att ha hjälpt två herrar med språksvårigheter att komma på rätt tåg och rätt klass kom jag äntligen hem. Min resa hade pågått från strax innan 13 till 16:05. På den tiden hinner jag ju för i hela friden hem till Småland på. Nåja, Coop i Arboga hade extrapris på choklad. Två marabou 200-grammare för 25:-. Det var ju ett kap i alla fall.