Stolt faster på ingång

Väntans tider är äntligen förbi på ett plan, och tro mig, brorsans flickvän skriver säkert under trettio gånger på att betona ordet "äntligen". Igår vid halv elva på förmiddagen föddes en liten grabb som jag stolt kan titulera mig faster till. Själv blir man ju svimfärdig när man hör ord som "blodtransfusioner", "sugklocka" och "moderkaka", så jag besparar er (men främst mig) med sådana termer. Så jäkla nöjd med planeringen för nu kan jag dessutom åka ner utan att missa några volleymatcher eftersom vi har ledigt nästa helg, bra jobbat.

Än så länge kan jag pusta ut som släktens tungviktare. Lillkillen var nästan nära, men vägde "bara" 4050 gram, så han hade minsann får biffa på sig lite för att komma upp i en annans storlek, men stackars lilla Linda (brors flickvän) som är så liten själv. Jag började min fasteruppgift med att skämma bort kotten redan i september, men givetvis var man ju tvungen att gå ut på en liten shoppingtur idag också. Jag efterlyste champagnepimplare på fejsan igår för att fira underverket, men få nappade (det var ju ändå lill-lördag).

Nu blev det plötsligt lite stressigt: Helgen måste artiklar i massor produceras, sedan får Småland ett besök då lillherren ska få träffa bruden som ska lära honom alla hyss i världen i framtiden för första gången. Jag ska dessutom ge brorsan en beundrande blick, för vem trodde det här? Sedan blir det en snabbis hem för att spela lite volley innan turnén drar vidare till Götet. Mycket bra planerat av samtliga parter. I nästa inlägg lär vi oss hur man frostar av en frys.

Cooling

Lillkillen (till höger alltså)