Vilken väldig vinter

Har jag någon bra ursäkt för det grova försummandet av bloggen som även inlett detta år? Japp, det har jag: det är väldigt svårt att skriva med ett par händer som skakar av köld och fingrar som stelnat i sitt läge som hos en 90-åring med svår reumatism. Med andra ord fryser jag, och har därför spenderat den tid jag har varit hemma med att vara inlindad i filtar, påpälsad en massa kläder och krampaktigt hållande i min vetekudde som med jämna mellanrum åker in i mikron för att återuppvärmas.

Mitt stackars fastighetsbolag har det inte lätt. Två gånger den senaste månaden har de blivit uthängda i tidningen för att deras hyresgäster inte tolererar dess temperaturregleringar. Så långt har inte jag gått. Sist min trevliga bovärd var uppe hos mig och luftade elementen fick jag förmaningar om att jag hade för varmt och att de nu skulle sätta in någon form av termostat så ingen av hyresgästerna kunde ha varmare än 21 grad i varje rum. Jag tänkte att jag troligtvis skulle överleva en temperatur på 21 grader och brydde mig inte så mycket mer om det. Det tog cirkus två dagar så la mina element av igen. I hela lägenheten, utom i köket, där jag i princip aldrig spenderar någon tid. I min enfaldiga dumhet funderade jag bara att det kanske var den där termostaten som sänkt temperaturen så trots att jag frös hade jag 21 grader i lägenheten.

Sedan slog vintern till. Lite för mycket för att jag ska vara samarbetsvillig och vid gott mod. När det är mer än 10 minus ute håller jag mig helst inomhus, vilket de senaste två veckorna har varit typ samtliga dagar. Dock märkte jag en viss skillnad från tidigare perioder med denna vinterkyla: jag frös lika mycket inomhus som utomhus. Väldigt ologiskt och dumt. Då jag har en termometer i lägenheten är den strategiskt placerad i köket, och där håller jag koll på utomhus- och inomhustemp. Nu visade den på tok för många minusgrader ute, men på tok för få plusgrader inne. I köket hade jag runt 19 grader. Egentligen kanske det bara är något att acceptera, men när min hjärna sedan började tänka i flera led att om det var 19 grader i köket, vilket var det enda stället där elementet fungerade, borde de andra rummen vara något kallare. När det sedan sjönk till 17 grader i köket började jag ana smärre oråd.

I förrgår kväll flyttade jag in termometern i sovrummet och vaknade av denna syn på morgonen:

Ja! Det står att det är 12,9 grader inomhus och minus 18,2 utomhus.

Nej, det var INTE roligt alls. Fast ändå lite. Jag tackar min lyckliga stjärna, eller rättare sagt: jag tackar min trevliga extrafamilj ute på landet som i somras gav mig ett duntäcke, som klarar hålla värmen så långt ner som till 7 minusgrader, i födelsedagspresent. Tack vare det har jag i alla fall inte frusit ihjäl om nätterna. Det var bara att raskt som attans hoppa ner under täcket igen med telefonen i högsta hugg och med skakande fingrar ringa Herr Bovärd vars nummer ligger i telefonboken. Ingen svarade. Efter en halvtimme ringde jag igen. Fortfarande inget svar. Då hämtade jag telefonkatalogen och skulle ringa kontoret för fastighetsbolaget. Då mina fingrar frös som bara den lyckades jag med bragden att slå fel nummer två gånger och fick prata med helt fel personer och be om ursäkt för min telefonterror innan jag slutligen kom fram där jag givetvis hänvisades vidare.

Efter sisådär fem samtal till olika ställen ringde min trevliga bovärd upp mig och fick ta del av mitt problem. Jag behövde inte säga mer än vad jag hette, inte var jag bodde eller vad min lägenhet hade för nummer. Två minuter senare ringde det på dörren och in klev Herr Bovärd med verktyg i högsta hugg. Det första han slänger ur sig är att jag har det förbannat kallt i lägenheten. Då kanske kan nämnas att han var iklädd både jacka och mössa. Fras nummer två bestod av att jag väl inte skulle vara hemma, jag skulle väl vara på jobbet och prata i radio. Han brukade ju alltid lyssna. Det var ju trevligt och sött på alla vis, men nu kändes värmen, eller bristen på den, som prio ett i mitt tycke. Det började luftas element och plockas bort termostater. Sen fick gardinerna dra sig undan helt och hållet för att inte täcka något. Detta förklarades genom att "Sätt upp en hand framför ansiktet och andas. Det blir inte lika lätt då. Samma sak känner elementet när det har en gardin eller en soffa framför sig. Det behöver luft".
Därefter fick jag tipset att lägga en handduk i fönstret då våra ventiler under rutan inte klarar att hålla kylan ute. Dessutom behövde mina fönster både i sovrum och vardagsrum tätas, men det går icke att göra nu då det är för kallt och inget då fäster. Bra nyheter.

Under denna halvtimme som Herr Bovärd var i min lägenhet och pratade och skruvade ringde hans mobil ungefär 30 gånger. Till samtliga sa han att han troligtvis inte hade tid att dyka upp idag, att han hade folk som väntat på honom i två dagar och att de jobbar halvdag idag. Det är inte annat än att man då känner sig lite prioriterad som fick besök så himla snabbt. Innan han gick hälsade han att jag skulle ringa när det blev för varmt eftersom han plockat bort samtliga rattar på elementet för att inget skulle få möjlighet att hindra värmen.

Idag vaknade jag till trevliga 23.5 grader i sovrummet. Resten av lägenheten är fortfarande kall, men vad katten: jag har en flyktväg att ta till. Dock luktar hela sovrummet bränt och har så gjort i 22 timmar nu, men det får man väl ta för att få värme. Slutet gott, allting gott.