"Efter barn kommer boll." Detta fick man ju klart inpräntat i huvudet på körskolan. Jag har dock alltid formulerat detta fel och ibland gått och tänkt "efter barn kommer boll efter barn kommer boll." Vad spelar det för roll? Ska jag undvika att köra över bollen då? Ja, så var fallet idag iaf. Barn efter boll alltså. Eller, rättare sagt, först en innebandyboll, sedan en klubba, och sist en argsint pubbeunge på inlines. Duktig som jag var hade jag bromsat redan när bollen kom och undvek då att mangla både klubba och tonårskotte. Mycket konstiga saker fick man lära sig på körskolan, men det var första gången jag fick erfara att denna teori stämde.

Med rinnande/kliande ögon, rinnande/kliande hals samt rinnande snok kanske jag borde undvika att låta hunden sova i min säng. Men å andra sidan: Den som kan neka hennes löjligt underbara stora ögon saknar nog viktiga delar av sitt hjärta, alternativt sitter inne med en stor dos självdiciplin. Jag gör inget av det. Med andra ord kommer mina kottar imån tro att Fröken Ica går och gråter för sig själv. Ja, i och för sig, jag har ju öppningen, och det skrattar man inte gärna åt.