Jag tycker om Eskilstuna. Det gör jag verkligen. Lagom stor stad, vacker fotbollsstadio men ändå nära till det mesta (ja, utom Willys och IKEA då). Däremot saknar jag skogen. Här finns skog, men jag känner dem inte. Jag har inte en aning om hur stora de är och jag är inte tillräckligt äventyrlig för att ta reda på det nu på gamla dagar. Dessutom skulle jag kunna gå vilse och inte bli saknad förrän dagen efter. Jag har hittat en skog som jag kan promenera i, men det känns ändå lite fejk, för det är elljus hela vägen. Där går jag samma väg varje gång eftersom jag inte vågar testa nya vägar med risk för att virra runt där inne bland barren i flera månader. Kan de dessutom inte sätta upp en skylt vad de förbaskade prickarna betyder? Där jag går är det svarta och gula prickar och svart känns av någon anledning inte som en kort sträcka. Men det är ändå en trevlig skog där man kan gå och lalla för sig själv. Dock kommer jag alltid till ett hus som ser ut som en stor ost och sen är jag plötsligt ute vid Tuna Park, och vägen därifrån och hem är ju aningens mindre harmonisk att vandra.

Dessutom saknar jag djur. Mest hästarna. Jag blir snart tokig av längtan efter dem. Kan ingen inte bara ställa en häst utanför min dörr med en lapp runt halsen där det står "Hej. Jag är din. Jag har ett stall precis bakom huset och jag är absoult gratis på alla sätt. Jag kommer inklusive skoning, mat, veterinärer, täcken, sadlar, träns, borstar och allt annat." Då hade jag blivit glad. Dock finns det nog några problem eftersom jag bor på tredje våningen med smal trapp blir det nog svårt att få upp nån häst, och ska han stå på baksidan riskerar han att få tomma ölburkar i skallen eftersom mina grannar mittemot har en tendens att inte spotta i glaset (eller burken).
Men man måste ju få drömma om oändliga skogar och gratis hästar. Kan man få en ledig Keanu Reeves på det vore det ju trevligt.