Egentligen borde jag insett redan strax innan klockan sex när klockan ringde att idag var ingen dag värd att stiga upp. Egentligen. Men nu gjorde jag givetvis det ändå, eftersom jag aldrig haft samvete nog att ligga kvar efter gökuret gått igång. Tog plats vid köksbordet med Harry Potter soundtrack i stereon, kolsvart, blåsigt mörker utanför fönstret och extremt mycket pluggrejer framför näsan. Insåg rätt snabbt att mina sömntimmar vart på tok för få under natten eftersom ögonlocken hela tiden tyngde sig neråt (eller hade jag bara överdrivit min konsumtion av mascara idag). Ingenting gick in och blåsten far verkligen genom hela min lägenhet. I vardagsrummet blåser det i nacken, i köket på fötterna och på toa runt hela mig. Nåväl, drog mig slutligen iväg och för att plocka bort de tre cyklar som behagat att lägga sig på min under natten och trampade iväg mot jobbmöte. Cykla idag är en extremt dålig idé. Man blir automatiskt en trafikfara eftersom cykeln helt plötsligt kan dra iväg åt precis vilket håll som helst. Måste även säga att gångare i Eskilstuna med är trafikfaror, och bidrog idag till att jag insåg att jag borde stannat i sängen. Inte mindre än tre personer klev helt sonika utan att se sig om ut i cykelbanan för att knalla över vägen! Jag höll på att ramla två av gångerna och köra in i ett staket sista gången. Och jag svor, fast jag försökte låta bli. Utan allvarligare olyckor kom jag slutligen fram och min cykel hann stå fastlåst i fem sekunder innan den låg på marken!
Mötet på jobbet var mest traumatiskt eftersom jag hade tentaångest, en rinnande snok och totalt stängt av all hjärnkapacitet. Jag åtog mig pass efter pass utan någon som helst eftertanke. Var duktig och strök mig då vi skulle ha personalfest och var sen smart nog att sätta upp mig att jobba morgonen efter. Jättesmart eftersom jag ska sova i Västerås. Men just den puckade delen kom jag på och strök mig igen.

Därefter denna tenta då ja. Vilken historia för sig själv. Jag räknade ut att jag nog chansade på 75%. Det värsta var verkligen att jag kände igen nästan allt, men blandade ihop skiten! Det känns faktiskt bättre att kugga på saker man inte kan, än att kugga på saker där man om man bara haft hjärnan medverkande och närvarande fixat.
Var klar efter en kvart och satt och snorade och filosoferade ett slag tills jag bestämde mig att trotsa äckelvädret och cykla hem.
Så nu sitter jag och väntar på att cykla ner till skolan igen. För att sedan cykla hem. För att sedan cykla till träningen. För att sedan cykla hem.

Dagens fråga: Exakt vart tappade jag hjärnan? Ligger den under köksbordet, bortblåst vid Tunavallen, i fruktkorgen i bibblos fikarum, eller ligger den helt enkelt kvar och snarkar på min kudde?