Jag är en människa som passar under kategorin Skrockfull. Skulle nog till och med kunna säga Väldigt Skrockfull, eller varför inte Ohälsosamt, Fruktansvärt, Enormt Skrockfull. Jag går inte på a-brunnar, lägger inte nycklar på bordet, spottar vid synen av svarta katter, aktar mig för stegar, kollar inte ens i en sprucken spegel, hänger tvätten i kategori- och färgordning, sminkar alltid höger öga före vänster, och jag håller mig inne fredagen den 13:e. Inte ens inne känner jag mig dock säker när denna dagen står för dörren. Taket kanske ramlar i skallen på mig (kan duvorna som verkar bo i ventilen ha blivit överviktiga så taket inte håller?), datorn kan få virus, jag halkar säkert i badkaret och bryter näsbenet, tv:n kanske jag tappar i golvet, mina nallar får liv och beslutar sig för att strypa mig, brevbäraren spränger min dörr, jag tappar mobilen i toan, chokladen och colan tar slut. Jag vill inte tänka på alla hemskheter som kan drabba en denna dag. Kommer ihåg vilken ångest jag hade i åttan när Sverige hade sin första gruppspelsmatch i VM i hockey fredagen den trettonde. Jag skolkade givetvis från skolan (nej, man kan inte gå till skolan denna dag. Där om något ställe kan ju all världens olycka drabba en) och satt med hjälm och täcke i soffan och kollade på matchen. Såvitt jag minns vann Sverige. Se där, hela kanadensiska landslaget var med andra ord otursdrabbade. Med andra ord ska jag göra så lite som möjligt idag. Tänkte gå på aerobic kondition i eftermiddag. Det känns dock väldigt riskfylld. Just det passet är ju farligt i vanliga fall. Nu kommer man säkert stuka en fot, slå ut en tand eller åtminstone blir överhoppad. Säkrast att låta cykeln stå idag. När man går faller man inte lika hårt, men då blir jag å andra sidan säkert rånad av någon desperat pensionär med broddar på käppen. Fredagen den trettonde borde vara en röd dag, men å andra sidan vill jag ju ha öppna affärer om nu colan skulle ta slut.