Jag tänkte börja denna pluggdag med reflektioner över snögubbar och sömn. För att inleda med snögubbar: Hur normalt är det att en snögubbe på detta sätt böjer sig mot marken? Jag kan acceptera smältning och ras, men böjning? När det dessutom under denna böjning ständigt varit minusgrader. Har han magdans om nätterna eller vad är det frågan om? Man kan dessutom sätta sig på honom utan att han brister på mitten. Han är minsann ett byggverk jag är stolt över. Just att få upp alla tre delarna på varandra. Krävde vissa väl valda ord, stön samt en ömmande rygg. Dock kom på på efter de vanliga tre delarna att det fanns inte en chans i världen att denna tjockskalle skulle kunna få en huvudbonad som passade. Därför rullade jag raskt en extra boll och lyfte upp så skrället blev felkonstruerad och dessutom längre än jag. Men nu är han kort, men fortfarande vacker. Dock har min söta hund ätit upp ett sockerärtsöra samt ett vindruve öga. Otroligt att morotsnäsan fått stanna eftersom min vovve älskar dessa orangea skapelser. Men ger min snögubbe upp fast han saknar öra och öga? Nejdå, detta är en levnadsglad snögubbe som egentligen tror att han är en struts.

Sömn därefter. Den kan ibland vara mer uppjagande än utvilande. Jag är säker på att jag är tröttare nu än jag varit om jag stannat uppe hela natten. Inatt var jag nämligen i nån fabrik som kan efterliknas den som är i Stephen Kings film The mangler, som jag sett endast en gång och det var för tio år sedan. Jag spelade fotboll med Ahlgrens bilar som boll mot ett gäng femtioåriga fabriksgubbar varav en satt fast i en maskin. Jag lyckades med bragden att skjuta en "boll" rakt in i maskineriet så allt havererade och gubben i maskinen fick gigantiska brännskador och halvdog. Då blev jag nedskickad i en bergochdalbanevagn till underjorden som gruvarbetare, och det är en av mina största rädslor i livet: Underjord utan fönster. Jag kröp fast det var flera meter upp till taket och frågade hur jag skulle komma upp. Fick krypa in i något som liknade en toahiss, sätta mig där, få en elektriska stolen-hätta på huvudet och skjutsades upp i en trång gång. När jag insåg att någon måste släppa ut mig från mitt härliga lilla fängelse där jag fått klaustrofobi när jag väl kom upp ankom smärre panik. Hjärtat började dunka så högt att jag vaknade. Lycklig över att jag försovit mig och inte pluggat tillräckligt för att kunna uppnå ett g på tentan imån steg jag upp och ställde mig i duschen med dörren öppen för att inte kunna bli inlåst.