Min mor brukar studera mig, skaka på huvudet och högt undra vem i hela friden jag är lik. Man kan egentligen inte klandra henne. Hon har knallat genom livet som en blyg viol med enorm kärlek till barn och blir sällan arg. Däremot fanns större likheter hos far, men att vi båda var belönade med kort stubin, stora öron och en hjärna totalt upptagen av bollsporter kommer man inte heller särskilt långt på. Broder och jag kan man kalla Yin och Yang, Nord och Syd, Vit och Svart, Heffaklump och Nasse, Mjölk och Olja eller ja, andra saker som helt enkelt är så olika de kan vara. Exempel: Bror har mörkt, svallande, tjockt hår och en hudtyp som kan bli brun om den vistas i solen. Jag har tunt, platt och vitt hår och ser ut som en ångkokt kräfta om jag vistas i solsken i tre minuter eller längre. Bror är lång, bred som en buffel och har stora fötter. Jag får ständigt vika upp mina byxben och får shoppa skor på barnavdelningen. Förr om åren var bror Krösus Sork medan hans flamsiga lillsyrra passande kallades Slösus Sork. Jag minns alla kravbrev vi fick hem från byns bibliotek då bror blev tvingad att läsa Flugornas herre som hemuppgift. Boken fanns i vårt hem i över ett år och då den lämnades var den inte utläst. Efter det har jag aldrig sett bror ta i någon tyngre litteratur än Pc-tidsskrifter. Jag begravde mig själv i bokhögar när jag var runt fem år. Jag har fortfarande inte kommit fram och trivs bra där jag är. Slutligen är bror kladdfobiker och har gjort ett mål i fotboll under sin livstid och det var då han, jag och vår låtsasfarfar spelade killarna mot tjejerna och min låtsasfarfar bar iväg mig från planen. Då kunde brorsan näta. Det vore lögn att säga att jag nätat så många fler gånger, men som målis får man ofta inte den äran. Detta är bara några exempel på syskonlikheter. Dock kan jag inte förstå hur min mor fortsätter fundera efter helger som denna som spenderats i Stockholm med Moster och hennes man. Typisk middagssituation: Ica och Moster Eva sitter och försöker övertyga varandra om vem som egentligen har rätt. Mosters man sitter och fnissar, lycklig över att själv slippa undan. Mamma sitter och ser över vinglaskanten och undrar hur hon ska kunna skilja oss åt utan att ta någons parti. Bror sitter och gäspar och är allmänt uttråkad och hans flickväns ögon far som vettskrämda pingisbollar mellan mig och min moster. Det är alltid samma sak. Jag och moster är på tok för lika. Därför står vi bara ut med varandra under inte alltför långa perioder. Som helger och högtider. Denna gång rök det ur Icas öron då hon så behärskat hon kunde försökte förklara hur självklart det borde vara med homosexuellas rättigheter att få gifta sig, adoptera barn och liknande. Moster Eva är en smula gammeldags när det gäller sådana ämnen. Egentligen skulle vi båda få lika mycket utbyte av att övertyga våra krukväxter att byta sida, för det är stört omöjligt. Vi lyssnar inte alls på varandra utan kör vårt eget race, blir mer och mer upprörda och men kan absoult inte mötas på vägen. Jag har fortfarande inte förlåtit henne för hennes telefonsamtal första gången jag skulle få rösta. Hon överraskade mig helt genom att ringa och säga "Ica, du får rösta på precis vilka du vill..." Jag trodde jag skulle svimma av förvåning innan slutklämmen kom "...sålänge du röstar borgeligt". Ilsken slängde jag på luren, åkte till röstningslokalen och råkade rösta helt fel i mitt upprörda tillstånd.
Dock vet jag inte vem jag är lik då jag idag missade tredje föreläsningen i rad, på väldigt lösa grunder. Jag får snart mina pengar indragna, får sjunga på gatan för boende och mat och blir då med andra ord både hemlös och hungrig. Bäst att knalla ner på stan med min försenade lånebok, annars kommer jag bli fattig ännu tidigare.