Vad borde man blogga om egentligen? När man trots allt kan nå ut till människor?
Är det något läsvärde på skumma drömmar? Nej, givetvis inte, men det är roande ibland enligt mitt tycke, och det är ju mitt tycke som styr vad som ska skrivas. Roas är nog nåt vi behöver? Av vilken anledning? Flera! Stora som små. Gårdagens melodifestival kan vi börja med. Jag har sedan länge bojkottat detta program, men var visst inte vid mina sinnes fulla bruk igår när jag bänkade mig vid tv:n klockan 20.00 för att kolla på Simpsons fast det var lördag och det går inte då förrän klockan 21. Då blev melodifestivalen det som fick stå på, och efter tre minuter visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag har blivit väl införstådd med att många invånare i den stad jag nu bor i tycker att nedre delen av Sverige borde flyttas tillbaka till Danmark. Då syftas det på Skåne, och att jag kommer därifrån, vilket jag inte gör. Men när jag ser Lena Ph på tv vill jag inte kännas vid att jag kommer från Småland längre. Inte för att jag förstår vad hon säger, men ändå. Bidragen sedan ja. Nu börjar det nästan bli jobbigt att minnas gårdagskvällen för att skriva ner dess händelser. De hör redan till den förträngda sektorn. Pontare kan man inte gärna skylla mycket på. Han står där i något mintgrönt och med bakgrundsdansare i suspekta hattar så som han gjort alla år han vart med. Så det får passera. Men sedan? Günter är inte rolig. Nejnej, jag har ingen humor. När jag fick höra att han hade döttrar blev jag nästan ledsen. Måste han sitta och försöka se skum ut med plutande läppar och halvslutna ögon? Nej, inte ens jag tror att han gör det på allvar, men snälla, inte i en melodifestival, och jag antar att vid detta laget har det lagts ut en hittelön för de två bröstpar tillhörande vissa sunshine girls som nu är på rymmen. När jag ändå är inne på gnällinjen fortsätter jag såga: Sandra Dahlberg ville enligt citat hellre jämföras med Pippi Långstrump än nåt sexigt. Okej, om man kommer från Klimpfjäll tänkte jag lite hastigt fördomsfullt, men när bruden sedan kommer in i ett långt linne, eller om det var ett kort linne och ett brett skärp vet jag inte. Men man får inte likna sig vid Pippi Långstrump när man i svart läder ålar på en motorcykel. Visst, Pippi har inte heller mer än en lång t-shirt på sig, men där tar likheten slut. Nåväl. Därefter följde nån som inte kunde sjunga, eller hade han bara satt något i halsen, en som gör sig betydligt bättre på filmduken som transa än att verkligen sjunga schlager och en avdankad stjärna som visserligen kan sjunga, men vann bara på sin status eftersom att låten inte var nåt att hänga i julgranen.
Likt Linda Skugge försvarar jag nu min gnälliga attityd med...ingenting. Nej, jag kan varken sjunga eller skriva musik, men jag ger mig inte in i skiten heller.
Tycker det är tur att våra finska grannar visar en känsla av humor när de skickar ett monsterband till eurovisionfestivalen. Dock inser de nog inte humorn i det, utan skickar dem på fullaste "nu-kommer-vi-nog-att-vinna-allvar", men strunt i det. Nåt kul får man se iaf. Skickas något av gårdagens bidrag till stortävlingen emigrerar jag. Oj, jag verkar vara ovanligt bra på att svamla ut idag. Bloggen skulle ju egentligen ta upp något viktigt som Måns självmord, men det så långt lär ingen komma efter min musiksågning. Lika bra att jag börjar skriva om lego på heltid.