Idag fick jag höra på stan att jag såg trött ut. Det är ungefär samma sak som att säga "Du ser ut som fan och hans moster". Eller monster kanske. Döm om min förvåning när jag sedan dyker upp på jobbet och möter killen jag ska jobba ikväll som ser ut som han inte sovit på en månad. Nästan i snitt med "Fan och hans 77 mostrar".

Med andra ord sitter jag nu på jobbet och försöker se sträng och respektingivande ut eftersom de flesta studenter inte har uppfostrats i konsten hur man beter sig på ett bibliotek. Här rings det var tredje sekund, två killar har gruppsamtal med två tjejer som sitter i andra änden av bygget. Ett gäng äter godis och kebab(!) och lämnar dessas inslagspapper på bordet. Sist jag jobbade fick jag plocka upp två tuggummin som fint satt fast på borden.
-Som på dagis ungefär, menade Securitasvakten som var här.
Inte en chans! Mina söta kottar på dagis är inte så äckliga. De vet hur man använder en papperskorg och de är jätteduktiga på att hålla tyst. Ibland i alla fall.
Tyvärr ser jag nog inte särskilt respektingivande ut. Ingen blir tystare för jag blänger på dem.

Jag lyckades dock att skrämma en person igår. En gammal man iförd basker och i sällskap med en mycket liten, hårig, gående golvmatta sträckte armarna över huvudet när jag skulle passera. Han menade att han inte var van att rånas på förmiddagen. Trevlig som jag är sa jag att jag kunde råna honom lite senare om det passade bättre. När han märkte att jag dock inte var så farlig tyckte han att jag var så förnuftig som pälsade på mig fast det är april. vaddå fast? Sålänge det är kallt kommer jag köra med dunjacka och långfillingar.

Saknar min lilla vovve hemma. Dock har veckan gett mig lite hundterapi, men det gör det inte lättare, det får mig bara att sakna Fjant ännu mer.