Bara att inse den smärtsamma och hemska sanningen: Jag är en mördare. När Carolina skulle flytta förra vintern fick jag en krukväxt av henne med orden "Denna kan inte ens du döda Ica". Det var en mycket fin växt som raskt började lystra till namnet Franz. Han hade lång charmig stam och gröna smäckra blad med taggar på. Franz fick stå på min låga bokhylla och likt tjuren Ferdinand växte han sig större och större och hans kruka började visst kännas lite trång. Ica har då tur som känner en väldigt händig bästisblondin som jobbar på Plantagen. Under ett besök här hjälpte hon mig att skaffa ny bostad och även nytt underlag till Franz. I sin nya fina, svarta kruka och med en stöttande blomsterpinne stoltserade han sig närmare taket. Dock började hans nedre blad vissna, men eftersom det hela tiden kom nya gröna högst upp när de nedre vissnade tänkte jag det som en ömsningsperiod. Eller nåt. Han blev även ganska ranglig i kroppen, men om man ser på tonårspojkar brukar de se ganska rangliga och vingliga ut när de målbrottsbräker, så jag lät helt enkelt Franz flytta nämare en hylla så han kunde luta sig om han blev trött. Så här har jag och Franz levt ganska länge nu. Han har regelbundet vattnats och klappats på. Tills igår. Franz har stöttat sig likadant på hyllan länge nu, och jag ville vrida lite på honom så han inte skulle få nackspärr och samtidigt befria honom från lite vissna blad som säkert var tunga. Då hände det: Franz gick av på mitten. Hela hans fina gröna överdel satt fast i min vänsterhand och resten av Franz stod kvar i krukan. Den delen var föga smickrande. Raskt drog jag upp stam och rötter så det flög jord i hela vardagsrummet och vädjade till Franz efter livstecken. Helt utan resultat. Nu till det pinsamma: Jag känner mig som en av de människor som fryser in sina husdjur i förhoppning att det ska uppfinnas nåt sätt för dem att återuppstå. Jag stoppade nämligen snabbt ner Franz gröna ståtliga överdel i jorden och låtsas nu hela enkelt att han lever, är stabil och grönare än nånsin. Han har bara blivit lite kortare. Är detta åtalsbart? Jag har kanske inte mördat honom? Kanske inte ens dräpt honom. Han kanske kan överleva med bara en överdel, som en daggmask ungefär.
Tuesday, March 21, 2006
About Me
- Name: Ica
Hundgalen skribent som nu kommit till de beundransvärda 30+. Hamnar då och då på Irland för att sen komma hem med 30 hundar. Bloggar för att? Tja, roa och debattera. Kan detta kombineras görs det gärna.
- A frolic of my own
- Annikan
- Aurora Borealis
- Avig Maria
- En dag tusen idéer
- En djefla man
- Everydaycharlotte
- FridaSofia
- Heléne
- Idas vardag
- Johan F Wahlberg
- Johannas lilla hörn i bloggvärlden
- Just nu och idag
- Lotten
- Luggkomplex
- Mellan Stickan och Linné
- Ninch- mode etc.
- Själens Oas
- This shutter- med Linda K
- Time of my life
- VBK
- Vredens barn
- Översättarhelena
- Det går verkligen inte att lägga upp bilder längre...
- Söta underbara vänner finns det gott om. Något jag...
- Ännu en snurrig dag. Snurriga jag?Litteratursemina...
- Förändringens vindar viner. Eller hur säger man? F...
- Vad borde man blogga om egentligen? När man trots ...
- Min moster är en rolig prick. Ni som träffat henne...
- Min mor brukar studera mig, skaka på huvudet och h...
- Dagen har väl inte börjat riktigt på bästa sätt, v...
- Livet är aldrig nere med en ballong sa en ovanligt...
- Ni som någon gång varit på ett step up-pass vet at...
7 Comments:
Näe, ingen mördare! Du har bara lite otur.. ;)
Men du. Sätt ner hela Franz nederdel i vatten så kanske han får nya fötter. Eller, jag menar, rötter.
Och så måste jag bara påpeka att jag egentligen inte vet vad jag talar om.
hahaha! Ica, du e rolig du!
han kanske växte ur sin kruka och började lägga mer energi på sin överdel så att underdelen blev lite svag och gick av när du tog i honom. istället för att sätta ner honom igen som en avhuggen daggmask kan du ju ta skott från honom eller varför inte ta ett fint avsked och köp en ny älskling :) det finns fler där ute ;)
Ungefär samma sak hände mig med en kaktus. Den skaffade sig en jättesmal midja och jättestort huvud, sen gick den av när jag petade på den. Sorgligt.
Hur ska du någonsin kunna se Carolina i ögonen igen? Det kommer bli hårt för dig i Stockholm...
Post a Comment
<< Home