Morgonstund har guld i mun(d) heter det ju. Det enda som finns i min mun är sviterna efter nattens uppenbara sandstorm där min tunga uppenbarligen är Sahara personifierad. Nu finns valmöjligheterna att rigga upp ett vattenglas som hela tiden häller in vatten i munnen på mig, eller tugga tuggummi. Eftersom jag inte tycker vatten är gott, och dessutom inte orkar kränga i mig mer efter gårdagens matorgie valde jag det senare, och det får man ju lära sig redan som liten att man inte får gå och lägga sig med tuggummi. Det finns säkert kvävningsrisker och liknande, men jag låter bli av mer fåfängda skäl. Vakna innan jobbet med ett tuggummi i håret är inget vidare drömscenario.

Dock finns fler morgonpigga än jag (Pigg? Sa jag det? Nej, jag skrev det.), eller man kanske ska kalla dem kvällspigga istället. Mina trevliga grannar hade någon form av efterfest och vid fyrasnåret var det race nerför trappan. Ja, vem blir inte skrämd av mina grannar? Nu hämnas jag genom att spela lagom hög musik. Borde egentligen som den sadistiska människa jag är gå igång med dammsugaren, men riktigt så många hjärnceller söp jag bort igår.

Gårdagens restaurangägare undrade nog i sitt stilla sinne vad det var för stackars studenter som fått ansvar för en förvuxen fyraåring med klara drag av damp vid främsta bordet. Då måste jag fråga: Vilka kan motstå att leka med en friterad bläckfiskring när man sitter bredvid en grabb som alltid luktar på sin mat och dessutom inte tycker att grejer som vuxit upp under ytan bör ätas? Näe, precis. Och sen namnet med: Bläckfiskring! Nästan som badring ju, och badringar leker man ju med. Jag tycker inte man kan klandra mig för mina handlingar.

Precis som förra personalfesten hamnade vi i Johans lägenhet med lurig musik och många flaskor med alkoholinnehåll. Vi satt till och med på samma platser. Självklart, vi bibblobitches är noga med bokstavsordningen, eller bokstavsoordningen kanske jag ska säga med tanke på igår. Man blir lätt yrkesskadad i vårt jobb. Någon framför oss pratar och vi hör inte vad de säger. Mycket användbart då man åter ska citera filmcitat från Yrrol (finns det någon fest där det inte hör hemma?) "Du lyssnar ju inte!"
Johan hade uppenbara problem med att höra vad vi andra sa. Han kanske kan få lite dispens för sin höga ålder dock. Micke och jag hade mest allmäna kommunikationsproblem.
- Ja, i studentolympiaden.
-Är inte den i Abudabi?
-Nej, den är i maj.

Det myntas även många nya ord och namn på våra bibblofester. Jag tänker inte skriva dem här eftersom de inte är patenttagna ännu, men jag kan avslöja en ny gren i nästa paralympics: Kast med liten serbokrat.
Ja, min humor är på topp, och jag känner mig stolt över detta med tanke på att jag sluttit här sedan fyrasnåret, men att bloggen inte fungerade att uppdatera då.