Friday, March 24, 2006

Nu har min dammsugare stått parkerad på mitt vardagsrumsgolv sedan jag utsatte Franz för det brutala mordet och det råkade komma blomjord på hela golvet. Då var tanken att jag nu verkligen skulle ta tag i mitt damminvarderade boende och städa ordentligt. Det var några dagar sedan nu och dammet utför fortfarande avancerade paringsdanser på mitt hallgolv. Jag har med andra ord inte städat.

Städa är ett ord uppfunnet i ondska och elakhet. Jag avskyr att städa, och drar mig för det i veckor. Detta gör mig även asocial, eftersom jag inte kan bjuda hem några människor för att vada genom dammet. Det skulle kännas otrevligt. Hela mitt liv har jag fått rysningar av att bara höra ordet STÄDA. Ungefär som hyenorna i Lejonkungen ryser när de säger Mufasa. Vid yngre år kunde jag hålla mig gömd i timmar bara för att slippa städa. Helt meningslöst egentligen eftersom jag alltid åkte på skiten när jag väl visade mig igen. Det var inte så att jag belönats med en mamma som tröttnade på att tjata och städade själv, något jag alltid tyckte var synd. Sedan kom naturligtvis fjortisperioden då man verkligen inte ville att mamma skulle städa ens rum, eftersom där fanns så mycket hemligt som skulle förbli det. Min mor har såvitt jag vet aldrig städat mitt rum. Därför kan jag fortfarande inte sluta förvånas över hur hon kunde finna en skokartong med alkoläskflaskor i under min säng.

Numera har jag alkoholen bredvid tv:n och i kylen som normala människor och behöver därför inte hålla boendet dammfritt med hänsyn till detta. Är det en bra ursäkt till att inte städa? Just dammsuga. Äckligt! Och det låter så fruktansvärt illa. Min dammsugare kör dessutom alltid in i väggen och välter, ungefär lika stabil som en Mr Bean-bil med som drivs på whiskey eller explorer. Jag tror även att min dammsugare hatar att dammsuga. Vilket livsöde. Anledningen till denna hypotes är att han alltid alltid försöker strypa sig själv med en fin vikning mitt på slangen. Detta inträffar alltid när jag ligger på mage halvvägs in under sängen och därför inte kan befria honom från sina plågor fort nog. Slutligen måste man byta dammsugarpåse ibland, och bara det ger mig rysningar. Vem vet vad jag dammsugit in för ett par månader sedan och kan hoppa upp och attackera mig när jag öppnar locket?
Näe, nu ska jag nog gå och göra något mycket säkrare. Hoppa bungyjump från köksfönstret eller något liknande.

2 Comments:

Blogger Lotten Bergman said...

Hemsk sanning: Jag byter sprängfull dammsugarpåse flera gånger i månaden.

3:42 PM  
Anonymous maja said...

Din stackars dammsugare. Jag tror att min egen lilla blå lider av samma slags trivs-inte-med-att-va-en-dammsugare-depp. Det suger att vara en dammsugare.

10:44 PM  

Post a Comment

<< Home