Vilken ålder tillhör man egentligen? Inga verkar vara överens. Jag är det inte heller.
Ibland är kroppen 90 år och orkar varken det ena eller det andra. Att vara diagnostiserad med dåligt minne får en med att känna sig en smula gammal och senil. När jag sitter och muttrar för mig själv över högljudda ungdomar på tåget/bion/utanför min lägenhet har man kanske blivit för gammal för att minnas hur man själv var. Att dessutom chockeras över barns attityd mot vuxna och dra efter andan med tanken att så skulle man minsann aldrig vågat sagt när man själv var liten spär på ålderskänslan.

Ibland sitter man med papper på antagningar till högskolekurser och känner sig precis som den förvirrade 24-åring man är. Samma gäller när pengarna tryter mest hela tiden, musik laddas olagligt, man fyller kalendern med helgjobb och försöker matcha till de fem ölkvällar som dessutom ska pressas in på en vecka. På detta är man expert på att leta extrapriser och inte äta varierat som man borde.

Mest av tiden befinner jag mig nog dock nänstans mellan fem och femton, beroende på yttre faktorer. Jag får alltid visa leg på Systemet, men det stör inte avsevärt. Mer störande är dock att nästan alltid visa leg när man inhandlar giftpinnar. Mest störande av allt är när man får åka buss på barnbiljett utan att ens bli tillfrågad, när dessutom man är barn till juni det året man fyller 16.
På detta har jag självmant en sida som max är i lågstadieålderna. Jag har fortfarande nippra på att fiska upp gosedjur ur sådana automater med en klo. Vad jag sen ska göra av dem hör inte dit. Igår fiskade jag upp en blandras mellan ko, giraff och gris. Han var skitful, men jag var glad ändå. Jag har stora ögon vid varje godis(särskil choklad)disk jag ser. Jag vill vinna i allt, även om det enbart gäller vem som ska hinna fram först till husväggen. Min stolthet i bokhyllan är min samling tvillingböcker, som nästan är komplett. Min idol är Janne Långben och jag skulle gärna vilja spela fotboll under rasterna i skolan.