Hopptorn, skällande hundar, nystekt sill, billiga gardinstänger, överviktiga brandmän samt sisådär 70 000 barn med tillhörande föräldrar och barnvagnar och pensionärer med tillhörande rullatorer och långsam gång. Detta är en fin sammanfattning av vad jag och vovven samt halta mamma försökt ta oss förbi under förmiddagen. Hunden var skvatt galen, mamma blev nervös för hunden stirrade och själv vankade jag runt i mina feberångor och försökte undvika att snora på mina medmänniskor. Vilken underbar stämning, eller något. Vi stannade till vid glasögoninsamlingen och de enda par glasögon jag ägt, förutom de som förra hunden faktiskt åt upp, försvann snabbt ur min ägo. Nästa stopp var sm-mästaren i skydd, och jag pratar inte om ett kondomföretag utan om en mycket duktig schäferhund som sprang och bet i stora stygga skurken med välvadderad arm. Därefter invaderades planen av agillityhinder och min lilla hund blev som galen när hon upptäckte att det var visst inte hon som skulle springa genom tunnlar, gå slalom, härja på gungbrädan, hoppa över hinder samt dra ner en massa applåder. Därför genomförde hon en djävulsk hämd genom att yla på varenda hund som faktiskt var anmäld så de blev alldeles ur gängorna och hoppade över tunneln istället gå i den och körde störtlopp förbi slalomstängerna. Väligt men bestämd blev vi barskt tillsagda att avlägsna oss från platsen, vilket vi gjorde med ett gäng hanhundars uppgivna yl efter oss i hälarna. Efter hemkomsten har det legat ett stycke avdäckad hund i min säng som inte ens reagerar om man säger "Mördare i huset" snabbt fyra gånger.

I huset befinner sig med andra ord just nu en däckad hund som förbereder sig för att orka gå på kvällspromenad, samt en nästan lika däckad dotter som samlar sig för att orka partaja ikväll. Utomhus knallar mamsen runt i en tio år gammal t-shirt, gummistövlar samt en min som anntyder att hon glömt allt om däckade varelser inne i huset utan låtsas sig vara helt fri.