Ibland är man väldigt mogen och civiliserad. Ibland är man det inte alls.
Som sportsmänniskor ska man ju egentligen agera föredöme och ta det lugnt med alkoholen. Någonstans på vägen misslyckades hela gänget med det igår. För att börja summera kan jag säga att jag kom hem med en lugg som stod en halvmeter upp i luften, en bruten nagel, en målvaktshandske som det stod Linus på, fem nya mobilnummer med konstiga namn samt en ömmande näsa. Men jäklars vad roligt jag hade.

Förfester i klubbstugan kan aldrig bli fel. För att inte tala om alla inteligenta samtal man har med folk man inte träffat på länge. Två småtjejer fanns med i gänget och oerhört vuxna Ica tog på sitt ansvar att få in dem trots att de inte hade åldern inne. Detta var innan jag insåg att Silverdalen numera inte drivs av gamle Yngve utan nya ansikten. Ansikten som inte känner igen mitt. Nåväl. Jag försåg smådamerna med diverse olika leg, repeterade personnummer med sträng blick och rabblade andranamn. Ädel som man dessutom är lovade jag se till att flickorna kom hem ordentligt om de inte kom in. Man kan väl säga att jag lyckades till 50%. Den yngsta av tjejerna kom in. Skyddslingen med mitt leg kom inte in. Trots fem olika försök. Hon erbjöd sig att gå hem själv, men det kom inte på frågan. Man går inte hem ensam i vår lilla håla tänkte jag och refererade till farliga Etuna. Lilltjejen var väldigt städad och blyg medan jag snubblade på övergångsställets upphöjning, höll på att falla ner i en vägarbetesgrop och pratade väldigt vuxet om att även hon snart kommer in på alla ställen och att jag förstod henne så väl för jag hade börjat i damlaget som fjortonåring. Tyvärr bodde hon ju flera mil bort kändes det som och när jag väl knallat tillbaka ensam var jag både svettig och sen. Hann träffa alldeles för många människor och skälla ut Ahlin och sen ändå gå med på att dansa med honom. Tur att jag under alkoholpåverkan inte är lika långsint som vanligt.
Vägen hem promenerades med Tina och väldigt mycket hicka. Lite yoggi, spagetti och köttfärssås senare bytte jag om till mina kläder och lämnade Tinas som hon så snällt lånad ut då jag i fredags anlände till hultet utan ett enda festplagg i bagaget.

Under förmiddagen hittade jag sedan min cykel upp och ner för jag tänkte igår att stöldrisken var mindre om den stod så. Rask åkte jag då till stationen med Tina för att köpa en stor räkrulle att förlåta mina synder med. Ibland förvånar jag till och med mig själv.