Mammas dator är segast i Sverige. Det vräker ner regn ute. Brudarna förlorade med 3-0 idag. Jag är luspank och snart går bussen som tar mig tillbaka till Växjö och en inte alltför rolig kväll framför mig trots Beck. Jag är med andra ord en smula kinkig. Ica ska inte skriva när hon är kinkig. Hon ska enbart skriva småironiska inlägg med en bitter underton, som den realistiska pessimist hon är.

Nåväl. Sådant är livet och mycket av detta kommer ju av beslut som jag själv fattat. Men jag skulle inte tacka nej till att befinna mig uppe i tuna nu med å-fest, nollning och framför allt underbara vänner. Gruff på det är vad jag vill säga.

Varför uppdaterar jag nu egentligen? Jag har ju verkligen inget intressant alls att förtälja, men å andra sidan är nu blogguppdateringen ett nöje enbart avsett för helger, så då får man ju banne mig uppdatera under helgerna med. Wow, det var en lång mening!

Imorgon ska jag bli utsatt för obehagligheter och är en smula nervös och darrig.

Hur fungerar uttrycket "Låt ditt leende bli ditt paraply"? Det blir ju ett uppochnervänt paraply som med andra ord allt kommer bli tung att bära.
Det var dagens filosofiska tanke.
Det är svårare att vara här och nu än man tror. Försök själv gå ut och gå och fokusera på din omgivning. Ungefär: Titta, där är ett träd. Undra hur länge det har stått där.
Det är ju halvt omöjligt! Jag hinner se träduschlingen och sen är tankarna ute i rymden igen. Det finns nog en anledning till att jag är inspärrad ändå.