At your service!
Service? Ska man då blogga om service, stå till service eller vara en sådan som tycker och vet allt om vad som räknas inom bra service?
Vad kan vara mer passande att blogga om då man faktiskt har ett serviceyrke för tillfället. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig, men jodå. Jag sitter här bakom disken på högskolebibblo och försöker se snäll och trevlig ut fast mitt inandöme säger "Sooooova nu! Chooooklad... nuuuuu!". Enda gången en sträng rynka framträder är då en mobilsignal skär genom den inbillade tystnaden som ska finnas på ett bibliotek. Undra om folk uppfattar en som serviceinriktad. Sneglar de bort mot Help desken och tänker att hon där kan nog faktiskt vara till min hjälp? Idag skulle jag säga att troligtvis inte. Det är fredag och det enda jag i princip har gjort är att fylla på en massa utskriftskonton, och visat en student flera gånger att hennes papper om hur man adopterar en katt ligger vid andra skrivaren. En gång hämtade jag en bunt åt henne då jag ändå hade ärenden bort mot den änden. När klockan om 17 minuter står på 15.59 kommer jag inte vara särskilt serviceinriktad längre. Börjar någon närma sig min sittplats med en grubblande min drar jag upp axlarna, blottar framtänderna, väser lite hest och verkligen går in för att se så skräckinjagande ut som möjligt och på så sätt skrämma dem på flykten. Elakt? Ja visst, men det är fredag och jag är sömnig, stressad och en smula hungrig. Med andra ord ursäktar jag mig själv enkelt.
Andra serviceinriktade inslag i vardagen ska väl vara Posten? Det får mig automatiskt att tänka på vad sällan det är man får riktiga brev, via snigelpost nu för tiden. Räkningar hittar alltid in genom brevinkastet, men brev är sällsynta. Det är tråkig, eftersom det är väldigt roligt att få brev. Då har man funnits i någons tanke i större utsträckning än att bara få ett mail ivägskickat till sig (som absolut inte ska underskattas heller, eftersom det nästan är lika roligt att få).
Idag hade jag nöjet att ha två(!!) brev väntandes på min sunkiga hallmatta när jag väldigt sen ramlade in genom dörren, flåsade och råkar trampa på det ena. Eftersom tiden var knapp hann jag även med bragden att spilla yoggi på det andra brevet. Därav två något defekta men väldigt läsbara brev. Det ena innehöll foton, roliga och saknande ord. Ända från Boston har det åkt, och varit helt fläckfritt tills det kom i min ägo. Det är inget bra odds. Brev nummer två kom från de mer sydliga delar av landet och var skrivet på väldigt fint papper med väldigt fin handstil. Innehållet beskrevs som "kräkframkallande sentimentalt". Icke. Det var underbara ord som fick Ica att nästan spricka av stolthet enbart för att finnas till. Vilken service!
Klockan är nu 15.59. Moooorrrr!! Grrrrrrr!! Väääääääs!
Underbara serviceyrke.
Vad kan vara mer passande att blogga om då man faktiskt har ett serviceyrke för tillfället. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig, men jodå. Jag sitter här bakom disken på högskolebibblo och försöker se snäll och trevlig ut fast mitt inandöme säger "Sooooova nu! Chooooklad... nuuuuu!". Enda gången en sträng rynka framträder är då en mobilsignal skär genom den inbillade tystnaden som ska finnas på ett bibliotek. Undra om folk uppfattar en som serviceinriktad. Sneglar de bort mot Help desken och tänker att hon där kan nog faktiskt vara till min hjälp? Idag skulle jag säga att troligtvis inte. Det är fredag och det enda jag i princip har gjort är att fylla på en massa utskriftskonton, och visat en student flera gånger att hennes papper om hur man adopterar en katt ligger vid andra skrivaren. En gång hämtade jag en bunt åt henne då jag ändå hade ärenden bort mot den änden. När klockan om 17 minuter står på 15.59 kommer jag inte vara särskilt serviceinriktad längre. Börjar någon närma sig min sittplats med en grubblande min drar jag upp axlarna, blottar framtänderna, väser lite hest och verkligen går in för att se så skräckinjagande ut som möjligt och på så sätt skrämma dem på flykten. Elakt? Ja visst, men det är fredag och jag är sömnig, stressad och en smula hungrig. Med andra ord ursäktar jag mig själv enkelt.
Andra serviceinriktade inslag i vardagen ska väl vara Posten? Det får mig automatiskt att tänka på vad sällan det är man får riktiga brev, via snigelpost nu för tiden. Räkningar hittar alltid in genom brevinkastet, men brev är sällsynta. Det är tråkig, eftersom det är väldigt roligt att få brev. Då har man funnits i någons tanke i större utsträckning än att bara få ett mail ivägskickat till sig (som absolut inte ska underskattas heller, eftersom det nästan är lika roligt att få).
Idag hade jag nöjet att ha två(!!) brev väntandes på min sunkiga hallmatta när jag väldigt sen ramlade in genom dörren, flåsade och råkar trampa på det ena. Eftersom tiden var knapp hann jag även med bragden att spilla yoggi på det andra brevet. Därav två något defekta men väldigt läsbara brev. Det ena innehöll foton, roliga och saknande ord. Ända från Boston har det åkt, och varit helt fläckfritt tills det kom i min ägo. Det är inget bra odds. Brev nummer två kom från de mer sydliga delar av landet och var skrivet på väldigt fint papper med väldigt fin handstil. Innehållet beskrevs som "kräkframkallande sentimentalt". Icke. Det var underbara ord som fick Ica att nästan spricka av stolthet enbart för att finnas till. Vilken service!
Klockan är nu 15.59. Moooorrrr!! Grrrrrrr!! Väääääääs!
Underbara serviceyrke.
1 Comments:
Service för mig har idag varit:
- Att Bosch inte kan leverera en reparatör tidigare än den 16 februari
- Att laga lunch åt en golvläggare
- Att golvläggaren la golvet på 2 1/2 timme istället för 1 1/2 dag.
- Att jag köpte fikabröd till alla på "mitt" kontorshotell
- Att jag nu ska bädda rent och laga middag åt mig och mina barn
.... jag tror att avslutningsservice denna dag blir ett fotbad, en påse chips och en bra film. Till mig.
Post a Comment
<< Home