Vem? Va? Vet i h-vete är du?

Ja, de flesta människor som känner mig vet vilken stil jag har. De är väl medvetna om att jag får lite illamåendekänslor av kjolar, himlar på ögonen åt blusar och försöker alltid på ett eller annat sätt fly från högklackade skor.

Dock är jag inte mer naiv än att jag faktiskt inte tror att det är en hit att knalla iväg på anställningsintervju iförd baggyjeans, hoodie och sneakers. Även om det är vad jag helst av allt skulle vilja.

Nu har jag väldigt snälla och trevliga släktingar som alltid vill mig väl. Efter att spenderat gårdagsförmmidagen i soffan och pratat intervjuer och jobb (eller rättare sagt bristen på intervjuer och jobb) stack jag iväg till stan och de stannade hemma. Dock ringde mobilen efter tio minuter och jag fick order om att inhandla kläder till en kommande intervju och att de skulle stå för det ekonomiska i situationen.

Förvirrad tog jag en gammal Hultetkompis under armen och vi började vandra längs med Drottninggatan i jakt på kläder som skulle förvandla Ica totalt. Tro mig, det gjorde de. Helt plötsligt stod jag i ett provrum och trodde att någon annan knallat in för att knuffa ut mig. Skjorta/blus, svarta brallor med pressveck och ett par svarta spetsiga dojor satt fast på mig.

Ja, det är så här det ska vara.

Nu väntar jag bara på en intervju. Då ska jag stå en kvart och snurra framför spegeln, drabbas av identitetsförvirring och sedan cykla iväg med en frisyr som säkert inte alls är passande och utsträckta pressveck men ändå. Jag kommer ändå se ut som en buisnesswoman.

Yep, it's me in all the pics.