Dessa underbara skrivtalanger

Jag antar att man som skribent blir en smula yrkesskadad och letar fel runt omkring sig. Är det inte särskrivningar så är det syftningsfel, kommateringsfel eller varför inte bara något annat fel.

Som en människa med semester på obestämd tid, eller fritidsforskare som jag är nu går man nog lätt även omkring och funderar på hur vissa människor kan ha jobb som man själv velat ha.

För två veckor sedan läste jag en travkrönika i Svd. Fråga mig inte varför jag läste den eftersom trav intresserar mig föga, men jag gjorde det i alla fall. I texten slängde krönikören lite vitsigt med omskrivningen "Visst gör det ont när kroppar brister". Jag antar att han är medveten om valet mellan kroppar/knoppar så det struntade jag i och hoppades för hans skull att så var fallet. Däremot reagerade jag på följande text som innehöll ungefär det här: "Ja, jag kan inte låta bli att referera till dikten som Tommy Svensson läste för sina landslagsspelare som inspiration inför VM 1994."

Vid detta laget hängde min haka under köksbordet vilket gjorde att överläppen antagligen höll på att drunkna i grötens mjölk sådär lagom i bordsskivehöjd. Här sitter en gammal (ja, över 50 i alla fall) snubbe på Svd, och får antagligen galet mycket betalt för att skriva sina krönikor varje lördag och så kan han inte referera till rätt dikt.

Vid VM 1994 var jag tolv år. Jag har ändå inga problem med att minnas att det var Karin Boyes I rörelse som citerades och inte Visst gör det ont. Säger man till knoppar som gör ont att den bästa dagen är en dag av törst och uppmanar att bryta upp två gånger? Något i mitt sinne finner inte detta logiskt. Och fanns det ingen annan som korrade texten som reagerade? Eller kanske lite hederlig research om man nu är en smula osäker på vad man skriver.

Idag hittade jag ännu ett kreativt mästerverk. I nätbilagan av E-kuriren. Även där sitter jag och funderar på hur man kan plocka ut en månadslön som ska täcka ens utgifter och även kunna unna skribenten att köpa sig en chokladbit i veckan när man skriver på det sättet. Jag vet inte om jag nu bara är bitter för att de sitter på mitt drömjobb, men är inte följande citat lite väl... ja... Upprepande? Tråkigt? Okreativt? Jag vet inte, avgör själva. Men ha även ögonen på att det dessutom är en ingresstext.

"En 16-årig pojke misshandlades under lördagsnatten i Fors Kyrkopark. Pojken befann sig med ett par kamrater i Fors Kyrkopark. "

- Ur Eskilstunakuriren 2007-08-19