Alla sätt är bra... eller?
På Lottens blogg förs idag ett intressant samtal om studieteknik. Jo, jag tycker det är rackarns intressant, för människor gör på så olika sätt som uppenbarligen fungerar. Sedan testar en annan människa samma sak och det går helt åt fanders. Fyll på med åsikter och tips om studieteknik i kommentarerna.
Under den första skoltiden hade jag ingen studieteknik alls. Jag hade knappt några läxor alls eftersom jag av någon anledning gjorde allt under tiden jag befann mig i skolan. När man väl fått extraböcker i ämnena blev man inte rekommenderad att ta hem och läsa extra i dem eftersom det tillslut då inte fanns några böcker att tillgå. Jag minns att jag läste ut klassrummets alla skönlitterära böcker och recenserade dem så jag fick börja gå ensam till bibblo och låna nya och recensera. Samtidigt satt klassisarna med arbetsbladet. Jag bad aldrig mina päron att förhöra mig på vad jag skulle lära mig eftersom jag tyckte det var bortkastad tid.
Mellanstadiet flöt väl på ungefär likadant och jag flummade runt i skolan mest på skoj.
Sedan började högstadiet och jag kom på att jag faktiskt var tvungen att plugga för att inte hamna efter. På en gång blev jag mycket effektiv. I alla fall var det vad jag hoppades. Glosor lärde jag mig genom att skriva om och om och om igen på samma sida. Tyvärr lärde jag ju inte mig vad de betydde. Vad gällde böjningen av tyskaglosor hade jag en enkel lösning: strunta i den. Det var för mycket att bara utsöndra alla de kräkljud som tyskan redan innefattar. Mest satt jag och ritade i mina böcker och snarkade på tyskalektionerna. Det gav mig i alla fall ett g+ i ämnet. Ett av få g jag faktiskt hade.
Under gymnasiet hade ju böckerna kommit så långt att det fanns instuderingsfrågor i slutet av varje kapitel. Det struntade jag fullständigt i. Jag läste, och läste och läste om och om igen. Jag stannade inte upp och frågade mig själv saker. Jag antecknade inte ett dugg. Jag gjorde inga understrykningar. Däremot såg jag till att ha sköna brallor på mig och sätta ett stort gem där sidorna att läsa tog slut, mest för uppmuntran. Det som räddade mig under denna perioden var när jag åkte tåg i två timmar till min dåvarande pojkvän. Då fick jag en del läst. Någon gång blev jag så pass desperat att jag läste in allt jag skulle ha prov på på ett band och lät det gå runt runt hela natten när jag sov. Jag minns mest att jag störde mig på hur konstig min röst lät och att jag gav själva fan i bergskedjor som jag ändå aldrig skulle besöka.
Noterbart under denna perioden är att vissa ämnen gick kalasbra (samtliga text-och idrottsbaserade), medan andra gick kass. I matten gick jag under tre år från starkt vg på gränsen till mvg till mitt livs enda ig, i matte c. Det enda politikprovet vi hade under de tre åren skrev jag underkänt tre gånger. Sista omprovet jag fick ta gick brandlarmet mitt under provtiden. När de andra sprang ut sprang jag till skåpet, rotade fram boken och läste mig till det sista jag behövde. Jag klarade provet med en halv poäng till godo. Med andra ord är det inte konstigt att jag lyckades med bragden att rösta fel första gången det var tillåtet för mig att gå till vallokalen.
Sedan började ju högskolan. När jag bodde i Malmö och pendlade hem till träningar och matcher tre gånger i veckan gick det lysande att plugga under den tiden. I lägenheten hade vi mest fest, åt räkor och kollade på film. I Växjö hade jag bara skrivuppgifter. De skrev jag kvällen innan inlämning och det gick alltid bra. Kursen hette ju Kreativt skrivande och det var ju inga större pix. Dock minns jag att jag i nattens dimma råkade skriva att en kråka hoppade bort i dimman fast det skulle vara en hare. Min föreläsare hade dock bruna manchesterjeans och tyckte om radikal musik och tyckte det var en ovanlig stilfigur och gav mig plus i kanten.
Sista anhalten av plugg blev(förhoppningsvis) Etuna. Här har jag gjort som vanligt: läst, läst och läst. För att inte fastna i tv eller dator har jag suttit i köket. Där är svinkallt så jag satt mestadels av tiden och hackade tänder och såg termometerns minusgrader hela tiden öka i antal. Dessutom fick jag träsmak i arslet av mina köksstolar som allt som oftast viker sig om man lutar sig mot dess ryggstöd.
Klasskompisarna satt i skolan och pluggade ihop och verkade ha skitkul. Jag kände att jag inte hade den tiden att flamsa bort pluggtid. Istället pluggade jag hemma och somnade i mina böcker. De som satt i skolan skrev då aldrig några omtentor. Jag skrev i och för sig bara en, men den var jobbig nog. Dock hade jag mina skäl för att missa just den tentan. Brist på hjärna om man säger så.
Något har jag kommit fram till under de 16,5 år jag pluggat: min studieteknik är INTE bra, och inte lär jag mig av mina misstag heller. Skönt att veta för framtiden.
Under den första skoltiden hade jag ingen studieteknik alls. Jag hade knappt några läxor alls eftersom jag av någon anledning gjorde allt under tiden jag befann mig i skolan. När man väl fått extraböcker i ämnena blev man inte rekommenderad att ta hem och läsa extra i dem eftersom det tillslut då inte fanns några böcker att tillgå. Jag minns att jag läste ut klassrummets alla skönlitterära böcker och recenserade dem så jag fick börja gå ensam till bibblo och låna nya och recensera. Samtidigt satt klassisarna med arbetsbladet. Jag bad aldrig mina päron att förhöra mig på vad jag skulle lära mig eftersom jag tyckte det var bortkastad tid.
Mellanstadiet flöt väl på ungefär likadant och jag flummade runt i skolan mest på skoj.
Sedan började högstadiet och jag kom på att jag faktiskt var tvungen att plugga för att inte hamna efter. På en gång blev jag mycket effektiv. I alla fall var det vad jag hoppades. Glosor lärde jag mig genom att skriva om och om och om igen på samma sida. Tyvärr lärde jag ju inte mig vad de betydde. Vad gällde böjningen av tyskaglosor hade jag en enkel lösning: strunta i den. Det var för mycket att bara utsöndra alla de kräkljud som tyskan redan innefattar. Mest satt jag och ritade i mina böcker och snarkade på tyskalektionerna. Det gav mig i alla fall ett g+ i ämnet. Ett av få g jag faktiskt hade.
Under gymnasiet hade ju böckerna kommit så långt att det fanns instuderingsfrågor i slutet av varje kapitel. Det struntade jag fullständigt i. Jag läste, och läste och läste om och om igen. Jag stannade inte upp och frågade mig själv saker. Jag antecknade inte ett dugg. Jag gjorde inga understrykningar. Däremot såg jag till att ha sköna brallor på mig och sätta ett stort gem där sidorna att läsa tog slut, mest för uppmuntran. Det som räddade mig under denna perioden var när jag åkte tåg i två timmar till min dåvarande pojkvän. Då fick jag en del läst. Någon gång blev jag så pass desperat att jag läste in allt jag skulle ha prov på på ett band och lät det gå runt runt hela natten när jag sov. Jag minns mest att jag störde mig på hur konstig min röst lät och att jag gav själva fan i bergskedjor som jag ändå aldrig skulle besöka.
Noterbart under denna perioden är att vissa ämnen gick kalasbra (samtliga text-och idrottsbaserade), medan andra gick kass. I matten gick jag under tre år från starkt vg på gränsen till mvg till mitt livs enda ig, i matte c. Det enda politikprovet vi hade under de tre åren skrev jag underkänt tre gånger. Sista omprovet jag fick ta gick brandlarmet mitt under provtiden. När de andra sprang ut sprang jag till skåpet, rotade fram boken och läste mig till det sista jag behövde. Jag klarade provet med en halv poäng till godo. Med andra ord är det inte konstigt att jag lyckades med bragden att rösta fel första gången det var tillåtet för mig att gå till vallokalen.
Sedan började ju högskolan. När jag bodde i Malmö och pendlade hem till träningar och matcher tre gånger i veckan gick det lysande att plugga under den tiden. I lägenheten hade vi mest fest, åt räkor och kollade på film. I Växjö hade jag bara skrivuppgifter. De skrev jag kvällen innan inlämning och det gick alltid bra. Kursen hette ju Kreativt skrivande och det var ju inga större pix. Dock minns jag att jag i nattens dimma råkade skriva att en kråka hoppade bort i dimman fast det skulle vara en hare. Min föreläsare hade dock bruna manchesterjeans och tyckte om radikal musik och tyckte det var en ovanlig stilfigur och gav mig plus i kanten.
Sista anhalten av plugg blev(förhoppningsvis) Etuna. Här har jag gjort som vanligt: läst, läst och läst. För att inte fastna i tv eller dator har jag suttit i köket. Där är svinkallt så jag satt mestadels av tiden och hackade tänder och såg termometerns minusgrader hela tiden öka i antal. Dessutom fick jag träsmak i arslet av mina köksstolar som allt som oftast viker sig om man lutar sig mot dess ryggstöd.
Klasskompisarna satt i skolan och pluggade ihop och verkade ha skitkul. Jag kände att jag inte hade den tiden att flamsa bort pluggtid. Istället pluggade jag hemma och somnade i mina böcker. De som satt i skolan skrev då aldrig några omtentor. Jag skrev i och för sig bara en, men den var jobbig nog. Dock hade jag mina skäl för att missa just den tentan. Brist på hjärna om man säger så.
Något har jag kommit fram till under de 16,5 år jag pluggat: min studieteknik är INTE bra, och inte lär jag mig av mina misstag heller. Skönt att veta för framtiden.
posted by Ica at 5:46 PM
11 Comments:
Jag har sökt fem kurser till våren och redan innan jag ens vet om jag kommer in eller inte så blir jag smått panikslagen. Inte hjälper det att läsa din och Lottens blogg heller...jag tror att jag har glömt bort allt vad studieteknik heter.
Plugga? Läsa kurslitteratur? Anteckna? OMG, TENTOR!!?!?
PS. Det behövs faktiskt så många utropstecken och frågetecken. DS.
...din och Lottens bloggar..
Det löser sig. Fixar jag det fixar alla det. OCh med tanke på din kommetar hos Lotten så kan du redan.
Jag vrålpluggade hela gymnasiet. Efter att ha varit en av de med högst betyg i på min grundskola så kom jag till en gymnasieklass där alla, utom en, hade högre betyg än mig.
Snacka om prestationsångest och pluggande! Jag var ambitiös och läste dessutom utökad studiekurs.
Tack vare flitigt barnvaktande (och det barnet SOV till skillnad mot dina barnvaktsbarn...) så hann jag plugga en hel del. Med understrykningar och pennor i olika färger sållade jag ut vad som var viktigt och vad jag inte kunde.
Jag gick ut gymnasiet med samma betyg som från grundskolan. Och så var det då dags för högskolan.
Men hallå, skulle man bara plugga två ämnen åt gången? Vilken semester! Tre år förflöt utan minsta omtenta.
Jag använder nu i jobbet samma studieteknik. Uppkrupen i en stol med boken i knät och färgpennor i högsta hugg. Och radion på. Eller surrande kollegor. Och allra helst ska jag ha nå't riktigt tråkigt som alternativ till sysselsättning...
Ja du, Ica. Du skulle ha hängt med oss coola som satt i skolan och pluggade istället. Jag kan inte lova att du hade lärt dig mer, men ack så roligt vi hade det! ;)
Och om vi hade roligt UTAN dig. Tänk då hur SJUKT roligt vi hade haft MED dig! :D
ewa- det låter ju som ett ypperligt sätt. Jag har en kompis som gör likadant. Jag köpte en gång färgpennor för att börja stryka under i olika färger. De har torkat. Men mina betyg har aldrig vart särskilt problemfulla, bara tekniken att få dem.
mike- jag hade ju så mycket annat att göra. Dessutom var det så kallt i skolan. Där kunde jag inte sitta med alla tofflor och filtar som jag gjorde hemma. Men jo, det var en miss. Ni skulle haft enormt roligt med mig. Nu förgyllde jag mest de ölande kvällarna :)
Jag försökte läsa nationalekonomi. Och jag är en renodlad beteendevetare som är extremt intresserad av andra människor. Föreläsaren började med att säga att jaha, för att modellerna ska fungera så måste vi anta några saker. För det första att människor är alltid rationella. Varpå jag, mitt dumma fån, räcker upp handen och säger nej nej nej, människor är ALDRIG fullt ut rationella. I varje fall inte i nationalekonomisk mening.
Han blev rätt frustrerad till slut, och jag med honom. Och jag och nationalekonomi, nej. Så jag läste beteendevetenskap efter det och det funkade alldeles utmärkt. VG väldigt ofta. Och japanska läste jag till allas stora förvåning, alltså varför japanska? Jo ja, jag var intresserad? Jag hade varit i japan, bott där, hade japansk pojkvän. Det fanns många anledningar.
När jag är intresserad av något så tar jag in det genom typ osmos. När jag tycker att något är skittråkigt så skulle jag kunna sova i böckerna utan någon större resultat. Först tyckte jag förvaltningsteori var astråkigt. Sedan hände det något och wowser. Förvaltningslagen och allt sånt. Jätteintressant (fråga mig inte varför). Och VG på tentan från underkänt på tenta och en omtenta.
Det är min teori alltså. Hålla sig till saker man finner intresse och någon sorts glädje i. Jag och nationalekonomi var bara dömt att misslyckas. Jag läste en kort kurs i anatomi, 5 p, för ett tag sedan - jag gillar sånt - och det ser konstigt ut på min cv men kunskap ska inte föraktas :). Sedan finns det ju kurser och sånt som man måste gå på för jobb och sånt men man kan finna saker i det som gör att man inser vikten av det. Fräscha upp sina juridiska kunskaper kanske?
jessika- Amen!
studiet... vad? Nu hänger jag inte alls med. Pluggar gör man väl för att få billig kåröl?
Åsa- det också, om man nu befinner sig på kåren, vilket jag aldrig gjorde knappt.
Det låter nästan preciis som min skolgång förutom att jag faktiskt lyckades få G i matte C, men det var nog inte långt ifrån IG. Behövde inte heller plugga under de första 9-10 åren i skolan, så när man väl skulle börja göra det gick det ju som du beskriver.. Och inte satt jag o pluggade i skolan med alla andra heller. Men det gick bra i alla fall, trots kass studieteknik. Nu när jag läser på distans samtidigt som jag jobbar så skriver o skriver jag, antecknar o stryker under och sätter upp lappar runt om i lägenheten med (just nu) japanska meningar ("det här är en bok", "det här är en klocka"). Till sist så sitter det i skallen - för en stund i alla fall. :)
Post a Comment
<< Home