Livet är inte som på TV
När jag hör ordet "Barnvakt" tänker jag på amerikanska tv-serier där tonårsbrudar sitter barnvakt för att spara ihop till sitt körkort eller liknande. Då sitter de nere i det stora lyxiga vardagsrummet som är kliniskt rent och läser en bok medan kotten (ja, singular) sover sött uppe i sitt rum, alternativt läser han/hon serier eller ritar tyst. Sedan kommer glada föräldrar hem och ger barnvakten sin lön och även rejält med dricks för allt gått så bra.
Sådan är inte verkligheten.
Jag klev in genom dörren till lustiga huset som tillhör Lotten och Olle.
- ICA!!
Där var en kotte, två, ute på studsmattan två till. Vänta. Det saknas en. Jaha, han ligger insnurrad i en filt på studsmattan och dras runt. Vänta, jag saknar ännu en. Jaha, han läser KP bakom soffan.
- Ica, du ser inte ut som vanligt.
- Eh, nej, jag är osminkad.
- Va? Vaddå mink?
- Ica, når du äpplet?
- Va? Vilket äpple?
- Det högt däruppe. Nej, till vänster, till höger.
- Vänta, ska du inte vara på träning?
- Jo.
- När kommer du hem? Ska jag göra mat till mig med?
- Kommer vid 21.
- Va! Tränar du fyra timmar unga dam?
- Nej, två, och sen är det dammatch.
- Okej, då ska du ha mat med dig. Seså, en risifrutti, kex, en macka, äpple. Ja, det var allt som fanns.
- Ica! Kaninerna rymmer!!
- Vilka kaniner? Sen när har ni kaniner?
- Jomen se, vi smiter allihop.
Fyra små kottar hoppar snabbt förbi och in i huset. Puh, inga IRL-kaniner som var på rymmen med andra ord.
Okej, det ska lagas mat i form av korv med bröd och varje kotte måste äta en morot. Det sistnämnda utnyttjades ju alldeles ypperligt när jag hade fyra av fem som lekte kaniner. Kaninerna fick snällt följa med till bordet och knapra. Klokbarnet som inte lekte tyckte ju däremot att morötter är bra för synen, så visst kunde han äta en sådan.
Så var det de där korvarna med bröden sen. Hur jag än letade fanns några sådana inte att finna. Jag var tillslut tvungen att ringa husägarna.
- Ja, bröd har vi glömt köpa och korven är hos grannen.
Fråga mig inte vad korven gjorde där, men där var den. Det var med andra ord bara att vänta tills husets äldsta son kom hem och kunde åka och handla. Han hade dock inga pengar, inte huset heller. Det var bara att släppa iväg honom med mitt kort för att åka och handla bröd, medan jag skickade småtjejerna till grannhuset för att hämta korv.
Mitt under korvkokandet då jag placerat kaniner och kp-läsande kotte i soffan framför Superhjältarna och skickat iväg femtonåringen att handla kliver Bästisgrannen in genom dörren och är också hungrig. Hon får snällt också titta på Superhjältarna medan det sista fixas.
Sedan går allt mycket fort. 35 korvar kokas. Ketchup, senap och rostad lök ställs fram. Plöstligt flyger det korvar och bröd fram och tillbaka. Någon står i soffan och äter, en annan bränner sig på korvvattnet, en tredje får en lököverdos, telefonen ringer och slutligen kommer en hungrig skotte in genom dörren.
Tio minuter passerar. 35 korvar är slut, en sjuåring är hungrig, en elvaåring vill gå från bordet, en tioåring vill ha efterrättsalternativ och en skotte pratar bajs med fyraåringen. Alla får en glass och plötsligt är köket lika tyst och tomt som 15 minuter innan. En smula förvirrad diskar jag och gnuggar diskbänken skinande med hushållspapper eftersom ingen trasa fanns att tillgå.
Telefonen ringer igen. Jag får meddelandet att jag kan gå hem. Med andra ord inga sovande barn, ingen bokläsning i det stora vardagsrummet, inga glada föräldrar med uppskattande dricks och på det hela har jag fått lägga ut 72 spänn på korvbröd och fun light så kottarna fick nåt att äta. Skulle man inte gå plus på barnvaktande?
Sådan är inte verkligheten.
Jag klev in genom dörren till lustiga huset som tillhör Lotten och Olle.
- ICA!!
Där var en kotte, två, ute på studsmattan två till. Vänta. Det saknas en. Jaha, han ligger insnurrad i en filt på studsmattan och dras runt. Vänta, jag saknar ännu en. Jaha, han läser KP bakom soffan.
- Ica, du ser inte ut som vanligt.
- Eh, nej, jag är osminkad.
- Va? Vaddå mink?
- Ica, når du äpplet?
- Va? Vilket äpple?
- Det högt däruppe. Nej, till vänster, till höger.
- Vänta, ska du inte vara på träning?
- Jo.
- När kommer du hem? Ska jag göra mat till mig med?
- Kommer vid 21.
- Va! Tränar du fyra timmar unga dam?
- Nej, två, och sen är det dammatch.
- Okej, då ska du ha mat med dig. Seså, en risifrutti, kex, en macka, äpple. Ja, det var allt som fanns.
- Ica! Kaninerna rymmer!!
- Vilka kaniner? Sen när har ni kaniner?
- Jomen se, vi smiter allihop.
Fyra små kottar hoppar snabbt förbi och in i huset. Puh, inga IRL-kaniner som var på rymmen med andra ord.
Okej, det ska lagas mat i form av korv med bröd och varje kotte måste äta en morot. Det sistnämnda utnyttjades ju alldeles ypperligt när jag hade fyra av fem som lekte kaniner. Kaninerna fick snällt följa med till bordet och knapra. Klokbarnet som inte lekte tyckte ju däremot att morötter är bra för synen, så visst kunde han äta en sådan.
Så var det de där korvarna med bröden sen. Hur jag än letade fanns några sådana inte att finna. Jag var tillslut tvungen att ringa husägarna.
- Ja, bröd har vi glömt köpa och korven är hos grannen.
Fråga mig inte vad korven gjorde där, men där var den. Det var med andra ord bara att vänta tills husets äldsta son kom hem och kunde åka och handla. Han hade dock inga pengar, inte huset heller. Det var bara att släppa iväg honom med mitt kort för att åka och handla bröd, medan jag skickade småtjejerna till grannhuset för att hämta korv.
Mitt under korvkokandet då jag placerat kaniner och kp-läsande kotte i soffan framför Superhjältarna och skickat iväg femtonåringen att handla kliver Bästisgrannen in genom dörren och är också hungrig. Hon får snällt också titta på Superhjältarna medan det sista fixas.
Sedan går allt mycket fort. 35 korvar kokas. Ketchup, senap och rostad lök ställs fram. Plöstligt flyger det korvar och bröd fram och tillbaka. Någon står i soffan och äter, en annan bränner sig på korvvattnet, en tredje får en lököverdos, telefonen ringer och slutligen kommer en hungrig skotte in genom dörren.
Tio minuter passerar. 35 korvar är slut, en sjuåring är hungrig, en elvaåring vill gå från bordet, en tioåring vill ha efterrättsalternativ och en skotte pratar bajs med fyraåringen. Alla får en glass och plötsligt är köket lika tyst och tomt som 15 minuter innan. En smula förvirrad diskar jag och gnuggar diskbänken skinande med hushållspapper eftersom ingen trasa fanns att tillgå.
Telefonen ringer igen. Jag får meddelandet att jag kan gå hem. Med andra ord inga sovande barn, ingen bokläsning i det stora vardagsrummet, inga glada föräldrar med uppskattande dricks och på det hela har jag fått lägga ut 72 spänn på korvbröd och fun light så kottarna fick nåt att äta. Skulle man inte gå plus på barnvaktande?
posted by Ica at 7:59 PM
20 Comments:
:) Haha...Jag måste säga att är imponerad av att du klarade av det...det skulle definitivt inte jag gjort...och som vanligt är det ren och skär glädje att läsa dina suveräna inlägg. Så om du fortsätter att glädja, så är jag mer än villig att lägga ut 72 spänn :)
Anonym- Givetvis. Jag ger ut en bestseller med bloggmaterial så kan du få lägga ut några spänn på den :)
Och jodå, man klarar det. Varenda en av de kottarna är väldigt väluppfostrade och trevliga och roliga att umgås med.
Jag är så stolt över dig som om vore jag även din mor!
Disktrasorna hade jag slängt eftersom de var bananflugekolonier och NU kom jag på att jag hade en reservhundring för akuta korvbrödsärenden i en sko i hallen.
Oh myyy att du orkade... :)
Förresten, vaddå dammatch? I volleyn?? *Gråååter om jag missade det*
Lotten: äsch, du är ju mor åt alla de andra. Det räcker väl.
Och nu kommer du på dina pengaställen! Så dags.
Gee- Nej, för bövelen. Hade det vart volley skulle jag ju vart med (hoppas jag om inte min coach plötsligt petat mig). Nu var det basket på schemat.
Stackars Ica!
Ingick det där i någon sorts samhällstjänst?
Finns det inte gränser? Var det fullt på Djävulsön?
Björn: Haha, det var väl inte snällt. Nej, ingen samhällstjänst, bara ett försök att vara snäll :) Och va katten, jag fick ju med mat.
Men jo, enligt ryktet var ön full.
Du är ju en riktig drömbarnvakt! Aldrig rådlös, inte ens i akuta korvbrödskriser. En sån som dig skulle man haft när barnen var små.
Oj. vi som stekte hotdogs till flickorna och for i väg mumsandes på såna till Hannas samtal med fröken.
Jag tror flickorna ska gilla dig skarpt. Kan du komma till oss nån gång?
ö-helena: jajamensan. Men jag hotade 15åringen med att om han var borta mer än en halvtimme med mitt kort skulle jag anmäla honom saknad för kortstöld.
anne-maj: givetvis kan jag det, men kraven har ökat: jag lägger inte ut för mer korvbröd.
annemaj igen: men jag kan ju inte läsa din blogg, så jag vet ju inte då vad jag ger mig in på.
Kanske satsa på en karriär som proffsbarnvakt? Säkert oerhört lönsamt..
Tack än en gång för en gourmetupplevelse. Ingenting är godare än korv med bröd när man kommer hem trött och hängig från en tråkig kurs. You rock!
Åsa: Jag börjar tvivla på att det är lönsamt.
Bästisgrannen: Jag hoppas verkligen att du mitt i allt finsmakande la märke till att inte en enda korv var sprucken. Fast du smet ifrån din morot.
Här hemma är vi barn mellan 21 och 4 år gamla men jag fick en stark känsla av att det kunde varit hemma hos oss du barnvaktade.
Kul läsning som alltid.
Pöss
Ha ha! Underbart inlägg. Önskar jag var där och fick se dig in action!
Heléne- jag det är nog ungefär på samma nivå som i ditt hus, men i detta huset var det ingen som kallade mig fjortis som din yngre syster. Och där finns inte heller någon Thomas.
Johanna- Frågan är om du ville se mig i action vid det tillfället när jag beodrade kaninerna att ställa sig på led och studsa till köksbordet.
Om jag hade barn skulle jag med gott samvete betala dig för barnvaktande :).
Men du, allvarligt, fun light?
Som i nte ens getingarna vill ha?
Så JÄVLA roligt att läsa detta igen – hundra år senare!!! Tack!
Post a Comment
<< Home