Wannabe kajalfjortis på villovägar

Musik är en av de viktigaste sakerna i livet. Säger jag som inte kan sjunga, men det är ändå väldigt viktigt. Därför är konserter något av de roligaste som finns i mitt tycke. Då ska man stå längst fram, studsa och digga och komma hem med blåmärken på revbenen. Det funkade under Pink*2, Rammstein, Marilyn Manson, Linkin Park, Faithless och så vidare. Under en konsert har jag suttit, och det var REM, eftersom ståplatserna tog slut i ett andetag och jag inte satt redo vid biljettsläppet vilket jag i vanliga fall alltid är. Vid denna tidpunkt var jag dock hjärtligt glad åt min sittplats eftersom jag hade 40,7 graders feber och mådde inte särskilt bra. När folk ville ha in Stipe & C:o på scenen igen bad jag dem förgäves att sluta ropa.

Nu verkar det vara dags igen. Fråga mig inte hur det hände, men i natt under sovdimman råkade jag visst lova att följa med på en konsert. Det ironiska är att jag ska gå till konserten där biljetterna sålde slut på 12 minuter och folk sedan efter betalat hutlösa summor för på blocket.se och liknande, och jag är inte ens särskilt förtjust i bandet.

Vad bära idag? Kläderna är ju skitviktiga under konserter. De flesta band jag brukar gå på funkar det bra att gå svartklädd, och lite garage/metal ut. Hur fabian ska jag se ut idag? Ska man se ut som alla dessa fjortisar med svarta stuprörsjeans, tuperade stora hår, converse, palestinasjal och påmålade kajaltårar på kinderna? Jag äger inget av detta. Jo, tuperat hår, men inte katten blir det stort. Skulle kunna måla kajaltårar, men va fasen. Jag fyller 26 om ett par månader ju. Jag får väl helt enkelt gå och se Kent och se helt normal ut, hur bra nu det brukar gå. Fast, jag vet ju inte ens vart konserten är nånstans.

Ja, det här kan ju bli en upplevelse.
Kent+jag=sant?