Förändringsvindar eller bara dåligt väder?

Varför slopar vi inte det här med årstider helt enkelt? Hela vintern går folk och gnäller som bestörta att det inte finns nån snö och att det bara är grått. Jag är överlycklig. Nu är det mitten av mars, eller, ja, närmare slutet ju, och sådeles påsk och då sitter vi här i Småland med massa decimeter snö och en mängd minusgrader. Helt fel enligt mig, och nu håller övriga befolkningen med. Jag tycker då att de vackert ska sluta gnälla eftersom detta var vad de önskade sig för ett par månader sedan.

En som är överlycklig åt väderleken är hunden. Hon är helt hysterisk ute på promenaderna och sover som en sten efteråt i min säng efter att ha studsat som en galen badboll upp och ner för att fånga snö under minst en halvtimmes tid.

Är det bara jag eller passar verkligen snö inte alls in under påsken? Jag minns förra påskafton hur jag, mor, bror, brors flickvän och Emily satt och spelade Buzz. Jag och Emily skulle sedan knalla de tre kilometrarna till bussen som skulle ta oss till dansstället två mil utanför byn. Det vräkte ner snö och vi blev helt dyngsura, och glömde sådeles paraplyen på bussen.

Snö och påsk hör inte ihop. När jag tänker barndomens påskar tänker jag iofs äckligt skumgodis, men jag tänker med barmark, sol och en och annan godissugen kärring ute på språng. En påsk minns jag extra väl. Bror och jag var ute och härjade i tjocktröjor (idag var jag ute i termobrallor). Moster hade kommit på någon mycket suspekt lek som innebar att jag och bror fick stå i soffan och sjunga varsin sång. Min skulle börja på A och hans på B. Det blev Alla fåglar kommit ren och Bä bä vita lamm minns jag. Sedan fick vi hoppa ner från soffan hand i hand och därefter söka ledtrådar. Det var en ny form av påskhare som vart framme. Han lämnade inte sådana äckliga skumgodisar utan han hade istället bajsat ut ännu äckligare lakritspluttar. Jag har aldrig i mitt liv ätit lakrits och lik fasen har påskharen motarbetat mig upp till 24 års ålder genom att lämna lakritsavtryck i form av bajs eller påskäggsinnehåll. Jag förstår inte detta. Borde inte han vara som tomten och se allt man gör och veta vad man tycker om?

Tillslut fann jag i alla fall mitt påskägg bakom en soffkudde. Även detta mycket suspekt. I soffan fick ju inget godis närvara. Se, det gjorde det inte heller. När jag öppnade påskägget låg där ett par rosa strumpor med My little Pony på. Missförstå mig rätt (fruktansvärt hemskt fult uttryck för övrigt). Jag älskade mina strumpor och bar dem tills de föll samman av att alla småhål förvandlades till ett enda stort hål, men det var inte vad jag suktade efter som innehåll i ett påskägg. Särskilt inte när haren enbart lämnat äckligt lakritsbajs som bevis efter att han vart framme. Numera har samtliga i släkten tröttnat på mig och min godiskräsenhet. Mamma har efter 24 år insett (eller, jag har följt med henne och handlat) att jag inte äter skumgodis och lakrits och har suckat högt på sin tråkiga dotter som förstör allt vad påskfeeling heter och istället inhandlat choklad. Bror förstod det redan när jag var 23.

Men nu är ju allt som sagt annorlunda: snön ligger vit på taken, det blåser så det viner i knutarna, vi spelar Buzz till kaffet(eller ja, de dricker kaffe och jag spelar Buzz) och jag blir nöjd om jag får en öl eller två. Glad påsk!