Granar, norrmän, cribs, gonzo, öl och bräda

Ja, då har man faktiskt överlevt en vecka i Sälen, och i högar av snö. Jo, jag befann mig relativt ofta just i snön. Gärna med huvudet, eller varför inte svanskotan först? Tyvärr märktes det ganska ofta i alla fall under första dagen att jag inte åkt bräda på... hmm... fem år? Dock vurpade jag oftast i farten. Somliga andra vurpade mest när de stod stilla. Gustav vurpade när han skulle hoppa över ett staket. Jonas vurpade när brädan fastnade i några grenar och när han stod still. Lina vurpade när Gustav kom för nära och när jag var i vägen i längdskidspåret. Jon vurpade när han försökte böja sin bräda på mitten. Carin vurpade när jag tvingade in henne i skogen sista dagen, och jag, jag vurpade mest hela tiden.

Vi försökte oss även på hoppande. Grabbarna var ruskigt coola och bra. Jag skrek "hopp!" och landade i ett magplask dag nummer två. Sista dagen hoppade jag faktiskt på riktigt. Ett av hoppen fastnade på film, men ser där ut som att jag bara glider över ett gupp. Så är inte fallet.

Annars var hela resan en succé. En av dagarna befann vi oss i Norge och redan klockan tio på förmiddagen hade jag och Jonas blivit bjudna på sprit av två norrmän i backen. På flaskan stod det Absent, men vi fick inte läsa det egentligen, och innehållet smakade läskig lakrits. Uäk! Ungefär en halvtimme efter detta satt jag helt stilla i backen och skulle spänna fast ena foten på brädan. Plötsligt säger det pang i ryggslutet och det gör relativt ont vill jag lova. Bakom ligger en Jonas som kört rakt in i mig och inte kunnat stanna. Tro mig, min ryggrad stoppade honom. Vissa killar ska inte dricka absent.

Jag och Lina tog dagliga promenader och stötte där på Jens-Brittas väg. Vem har kommit på det? Har gatnamnet någon historia, eller vad beror detta på?

Enda dagen det inte promnerades var när vi samtliga beslutade att ta en tur på längdskidor på kvällen. Längdskidor var inte Icas melodi. Tyckte mest jag åkte bakåt än framåt. De andra utom jag och sympatiska Lina åkte två varv. Vi nöjde oss med ett. Dock hittade vi en fin backe att åka utför. Det var inte heller någon hit på längdskidor. Jag ramlade och Lina därefter.

Snabbt skaffades dock rutiner och trots att jag drömde att mina huskollegor väckte mig vid fyra på morgonen var vi uppe i relativt god tid. Åkte massa i backarna. Efter ett tag behövde jag och Lina paus och drack öl respektive glühwein. Sedan blev det att åka lite till. Tillslut när liftarna stängde begav vi oss hemåt mot bastu och öl. Middag vid åttasnåret på kvällen och sedan sällskapsspel. Många partier var parspel där stackars Jon fick stå ut med mig. Dock var vi inte för kassa. Jonas och Carin vann jämt, men jag och Jon var visst ett säkrare par än Lina och Gustaf.

Internskämt på resan handlade om gonzo och cribsinspelningar. Min lya blev första offret och där hittades saker som man ju kan fundera på hur de kom dit, men, utanför dörren fann vi i alla fall en pisting machine.

Sista dagen härjade grabsen, jag och Carin in i skogen för off pist (eller, ja, killarna hade ju vart där hela tiden, men jag och Carin blev rebelliska). Lina värmde värmestugan. Det var förvånande måste jag säga hur många granar skogen innehåller. Och hur i vägen de kunde stå. Ganska snart blev standardrepliken
"Iccaaaaa! Var äääär duuuu?"
"Jag sitter fast i en graaaaaaan!"

Många filmer och foton blev det, men då blogger kan vara lite långsamt och aningens opålitligt får man kolla på fejsan istället. Har man inte tillgång till det får man väl komma på kort- och filmvisning.

Alla delar är intakta. Dock hindrar svanskotan från sittande och gående för länge, knäna är blå, armbågen är blå, ryggslutet är blått och huvudet är en smula förvirrat av all frisk luft.

Ser jag inte extremt säker ut?

Ja, vem har vart framme här? Bror kanske som döpte sin docka till Klara-Daniel?

Cribsaktör och producent aka Jonas och Jon

"Nej men hej Jonas, jaså, du tyckte min rygg lämpade sig som bromskloss?"

Ja, såhär spenderade jag mycket tid.

Åka såhär i liften ger tillslut känningar på insidan av låret, men just här klarade jag mig hela vägen upp. Allt tack vare Jon. Åkte jag själv föll jag som en fura.

I backen gäller det både att vara snygg och att bära skydd.

Utsikten från vår terass.