Mycket resa lite action (Uppdaterad)

-Killing Roy machine travel agency at your service.
Det var med de orden jag blev upphämtad i morse. Ingen av oss verkar kunna glömma vår nermejning av ett rådjur som vi döpte till Roy på väg till en match för länge sen. Jag vet inte hur många fler som verkligen med glad min hoppat på ett sådant erbjudande från ett sådant bolag, men jag gjorde det.

17 timmar resa för 55 minuter match. Vilka är så dumma att de ställer upp på det? Jo, vårt volleybollag såklart. Då ska ändå inte jag klaga eftersom jag befann mig i Stockholm och blev upphämtad på vägen vid 07:20. De andra morgonpigga lagmedlemmarna samlades vid 05:45 imorse, och sen begav vi oss mot Åland.

Som vanligt när jag och Johanna kommer i samma bil blir det mest fjant av oss. Så också idag. På vägen till Ålandsbåten var vi dock ganska behärskade och sjöng mest när vi inte lät truten gå i ett. Smarta baksäteskompisen blev sen sur när vi fick åka längst fram i båten med bilen eftersom vi då "ju skulle komma ut sist". Jag vet inte hur ofta man backar ut från båtar, men det inträffar säkert. Hela åkturen blev också svajig vilket många reagerade på. Vi hade en passare som var väck av sina åksjukepiller, två som blev sjösjuka, tre som mådde illa, och resten som bara "kände av det lite". Utom jag... som istället tyckte det hela var skitskoj och piggnade till ännu mer som en ekorre på Red bull.

Ålands ortsnamn och skyltar är ett kapitel för sig. Tyvärr är min kamera kaputt och jag kunde därför inte fotografera dessa underverk. De förkunnade dock att de hade dagliga viltolyckor, deras ortsnamn var Ollas, Böle och annat underbart. På det hela hade de skyltar det stod "skolan" och "rådgivningen" på. I bestämd form. På en vanlig ortsskylt. Men vilken skola, och vilken form av rådgivning fick förbli en gåta.

Matchen var dock inte mycket att snacka om. Vid inklampande i hallen ser vi att nätet ser ut att vara lika högt som jag (på tok för lågt med andra ord), och det höjs efter en del snack tränarna emellan. Dock är jag säker på att det fortfarande var på tok för lågt eftersom att ALLA mina smashar och servar satt (kompensering sen sist möjligen), och sånt händer inte. Medan laget var allmänt smådöda efter resan blev jag bara mer stissig och jag fick frågor om vad jag egentligen gick på. Det var dock inte bara jag som hade en bra dag. Fjant satte 10 servar på raken och helt plötsligt slarvade vi inte bort bollar på egen hand. Motståndet var riktigt bra, men lyckades dock inte att vinna ett enda set ändå (vi var ju på topp), och vi har nu facit i våra seriematcher hittills: 3-0, 3-0, 3-0. Trevliga siffror. Laget undrade dock om min formtopp berodde på båtåkandet och undrade stilla om jag kunde spela likadant om de drog mig några vändor i en eka ute på ån i stan innan matcher. Det skulle jag lätt finna extremt roande.

Ja, matchen vann vi på 55 minuter och då var det bara att bege sig hemåt igen. Jag och Johanna sjöng mer, petade på folk, citerade filmer och gnällde i största allmänhet. På båtresan varnade coach vår nya tyska spelare för oss. Isär kunde vi vara småfarliga, men ihop var vi rent av livsfarliga. Jo, det kanske man kan hålla med om. Vi förstod dock ingenting utan vandrade till tax free för att köpa öl.

Vid klockan 23 stapplade jag äntligen in i lägenheten, och jag säger bara en sak: Ska det här resandet fortsätta och min svanskota inte ska läka ska jag banne mig sticka en sittring tills nästa gång.

Uppdatering
När saker är extremt sällsynta måste man nästan skylta om dem. Något är nämligen inte som vanligt när man läser dagens matchreferat.