Nyförvärv och axelfördärv

Stackars bloggen. Så hopplöst försummad. December brukar innebära lite minusbloggning för min del, och jag skyller allt på Lotten, och hennes julkalender. När jag kommer till datorn sitter jag och försöker lista ut vem som hemlisbloggar. Sedan blir jag bitter och moloken över att jag aldrig kan något utan är hopplöst oallmänbildad. Då lämnar jag åter datorn, för att sedan återkomma igen och stirra på den där julkalendern utan någon större framgång. Därav denna extrema försumning av bloggen.

Nu MÅSTE jag dock uppdatera. Jag har skaffat mig en ny laptop. Sprillans ny. Det är den första dator under hela min livstid som jag inviger och enbart kommer att vara min min min!

Första datorn kom från dåvarande pojkvännen. Han jobbade i datorbutik och byggde helt sonika ihop en liten maskin åt mig av delar som blivit över då folk skrotade sina burkar. Den hade internet och det var det enda jag krävde. Sedan flyttade jag till Malmö och insåg att då jag skulle börja leva liv som högskolestudent behövde jag en snabbare dator. Bror ryckte då ut och köpte en begagnad dator av en IKEA-kollega till honom. Slutligen vid en tjänst/gentjänst-resa åt just Lotten och hennes Djefla man förlorade jag förvisso en cykel vid stationen, men fick köpa en gammal icke-fungerande laptop till bra pris. Jag drog hem den över julen och bror fick lite sysselsättning och vips funkade hela paketet. Nu har den dock vart i min ägo ett par år, och börjar bli aningens full, och med tanke på att jag numera är egen företagare som detta året enbart haft inkomster och icke en enda utgift på företagskontot var det enda rätta att köpa sig en ny liten lappis.

Så här sitter jag nu med widescreenbild och en hastighet som inte går av för hackor. På detta inhandlade jag även en extern hårddisk på 1TB. Nu ska jag väl klara mig ett tag. I samma veva inhadlade även mor min en precis likadan dator så nu står Allan II och Ulla-Bella samt min gamla Alfons bredvid varandra och hummar i fläkttakt. Eller, ja, det är väl mest Alfons som hummar. Allan II och Ulla-Bella är så tysta så. Dock har de varken officepaket eller livsviktiga program som in design och Photoshop ännu, men det kommer. De har internet och det kommer man långt på.

Uppdateringar om axeln vill jag icke framföra då jag är allmänt bitter på allt hattande fram och tillbaka i sjukvården. Jag har dock vart hos specialisten. Han har kommit fram till att jag måste göra en nervundersökning. Han har kontaktat läkare i min stad som skrev remiss... tills de kom på att jag sökt specialistläkare på eget bevåg och inte nöjde mig med deras kunskaper. I deras tycke ska jag nu vänta ett halvår på att få komma till ortopeden, som SEN ska skriva en remiss till nervundersökning där det är beräknad väntetid på tre månader. Räkna alltså nio månader innan vi ens kan veta rakt igenom vad felet ligger. Tack och lov har jag ju min handlingskraftiga och numera uppretade moster som har gått och samlat upprördhet en hel helg nu och under morgondagen ska ladda lungor och stämband för en genomkörare. Jag önskar moster lycka till och rest my case med min pessimistiska ådra framträdande. Som vanligt.