Hemmaspa är alltid bra. Hrmf!

Hade jag vetat vad jag var tvungen att ställa upp på när jag blev erbjuden att frilansa vet i fasen om jag hade tagit jobbet. Eller, jo, det hade jag antagligen. Inför bröllopsbilagan som utkom i veckan fick jag ju provsmaka chokladpraliner, ta del av smink- och hårtips, gå gratis på söndagens bröllopsmässa och så vidare. Men när det gäller att leka fotomodell är jag mer skeptisk.

I slutet av förra året ställde mina vänliga vänner upp och julbakade med mig, och där fick även jag ställa upp på bild även om jag försökte ha ryggen mot. I en krönika om hur det är att bo i den här stan fick jag åter sitta och posera framför kameran med ett löjligt flin i fejan till uttryck som "Nu ser du död ut" och "Nu ser du liiiite väl skeptisk ut" från min alltid lika sympatiska fotograf.

Idag tog det nog dock priset. Vi skulle göra en artikel om hemmaspa. Kalas ju egentligen. Det är ju bara att slänga upp en massa krämer, eller varför inte blanda själv, tända en massa ljus och åka ner i badet. Då var dock inte min tanke att det var JAG som skulle åka ner i badet. Och inte alldeles inspa:ad. Vi hade dock fått tag på ett underbart badrum med ett fint kar på fötter och plötsligt kände jag att jag ju var en mästerlig fotograf och sådeles kunde ta över min fotografs jobb medan han sjönk ner i badet. Dock var han inte så lättlurad.

I förmiddags var det med andra ord bara att packa ner ljuvliga vita frottéhanddukar, bodybutter, avocado och så vidare och bli upphämtad för åktur till det fina badkaret. Dock hade varken jag eller Herr Fotograf någon gurka hemma, men fräcka som vi är åkte vi inom en servering för att mygla till oss några gurkskivor. Herr Fotograf som är bäst på att snacka försvann från bilen och återkom med en liten plastbytta med färdigskivade gurkbitar i, samt en chokladbakelse modell jätte för att lätta upp sinneslaget hos sin något buttra journalistkompis aka. jag. Jag förstår inte att det är så allmänkänt att man bara kan vifta med choklad framför näsan på mig för att jag ska bli glad.

Väl framme var det bara att sätta igång. Upp med strålkastare och fram med ljus och igång med vattenpåfyllning med tillhörande mängder skum i badet. Jag skulle alltså ligga i ett extremskummigt bad med ansiktsmask och gurkskivor och se avslappnad ut. Jo tjena. Ansiktsmasken fick bli hemmagjort och bestod av en mosad avocado. Man ser måttligt snygg ut med en stor avocadobit i näsan och grön lugg. Men så fick det vara.

Synen av mig som Hulken i badet med en fotograf dansande runt badkaret, förtvivlad över att ha blivit blöt om fötterna och samtidigt har duschslangen i högsta hugg för att öka skummängden kan tänkas vara oslagbar. Och i badet ligger jag och skriker "IIIIII! För kallt!" eller "AAJJJ! För varmt!" medan fotografen inte kan hitta jämt läge mellan varm- och kallvattenkranen.

Nu ska det fotograferas. Jag får order om att killa mig på benet, skrubba mig på ryggen (ja, ni som vet hur vig jag är kan ju ana hur bra det gick), le brett (vilket är svårt när masken börjar stelna) och samtidigt höra hur Herr Fotograf emellanåt vrider sig av skratt åt vad kan jag bara gissa eftersom jag är förblindad av de evinnerliga gurkskivorna. Dock är min fotograf av det trevligaste slaget. Alltid lika positiv och kan alltid kläcka fram att man visst inte ser ut som en gående snorkråka när man är inbakad i klet trots att man vet att det inte är sant. Ärligt talat tror jag att han kan få ett termitdrabbat träd att känna sig fotomodellssnygg (Jag är dock ett hopplöst fall borde han inse. Det går icke att övertyga mig.).

Jag kan sanningsenligt säga att utan chokladbakelsen hade jag troligtvis mördat någon efter denna fotosession. Mitt hår är fortfarande avocadokletigt och inte blev min hy underbart mjuk heller (men kanske är det inte meningen att man ska torka av gegget med en sandpapperliknande hushållsrulle).

När denna artikel publiceras kommer alla butiker som säljer spaprodukter av någon för dem oförklarlig anledning gå i konkurs, men tro mig, jag vet varför.

Någon som är sugen på lite guacamole?