Hur svårt kan det va?

Sedan jag kom från de smålänska skogarna för en vecka sedan har jag befunnit mig i ett stort hus på landet. Jag är hus/hund/kattvakt. Det här är ett hus där familjen värmer upp det genom att elda i sin vedspis. Det är dessutom den enda spis de har. Och ugnen är en riktig sådan stenugn som också måste eldas igång.

Hela den här veckan har varit en utmaning av stora mått. Främst för mig som är en frusen fis. När jag kom hit i lördags var det underbara 17 grader i hela huset. Samtliga element vreds upp på max. Vid sänggående var det fortfarande 17 grader. Det hela fick lösas genom att sova med lånfillingar, pyjamasbrallor, strumpor och en långärmad fleece. Samtidigt sov jag PÅ de kläder jag tänkt använda nästkommande dag. Tack och lov är husets hund lika frusen som jag så direkt när jag klev ner i sängen bökade han sig in under täcket och sov tätt intill hela natten. So far so good.

Internet i villan verkade vara ett minne blott och inte ens när jag satt stationerad under sonen i husets skrivbord med hans nätverkssladd fungerade något.

Matlagning ska vi ju bara inte tala om vad gäller mina matlagningskunskaper ihop med en vedspis. Tack och lov är familjen vars hus jag vaktar väldigt förutseende och uppenbarligen väl medveten om min kunskap i och med att de proppat frysen full med lunchlådor i olika rätter.

Efter två dagar av skakande och huttrande och inte ens en tillstymmelse till att våga mig mot duschen i rädsla för hur jag skulle kunna ta mig ur den utan att frysa ihjäl ringde de trevliga husägarna från sin seglingstripp i Thailand. De hjälpte mig med ett sätt att öka pannan och vips var elementen stekheta och gradantalet i huset steg sakteliga. Samtidigt berättade sonen om det trådlösa internet som fanns i huset och lätt kunde användas. I samma veva ville målaren som dessutom springer här titt som tätt med att köket skulle bli lite varmare då elementet där är helt urkopplat. Som gammal lantpöjk han var kunde han minsann göra upp eld i en spis och plötsligt hade jag 22 grader i huset och kunde inte klaga på någonting.

Dagen efter försökte jag göra om samma bragd, helt utan resultat. Jag eldade upp en hel DN med tillhörande bilagor (blir rätt mycket papper) utan att en enda träflis tog eld. Det var bara att ignorera dock då elementen ändå var varma. Efter att ha lyft in en massa flis och fått kloka råd från alla håll kan jag nu själv göra upp eld och få det mysigt varmt även i köket.

Igår satt jag i huset, myste med hunden och katterna, hade det varmt och skönt, åt matlådor och choklad och kollade på film i datorn. Äntligen var allt som det skulle vara i ett vackert lanthus. Men säg den lycka som varar.

I morse sa det bara plutt plutt i mina kranar när jag skulle borsta tänderna. När det är sisådär 12 minusgrader ute kanske det inte är så konstigt om det kommer lite is nånstans. Dock var det inte läge att ringa någon granne sådär vid halv sju en dag då de flesta antagligen tar ut som klämmis och är lediga.

När jag kom hem från jobbet sa det fortfarande plutt plutt och inget vatten kom.

Nu ringde jag grannen, dock fel granne, och han hade vatten. Nästa granne svarade inte. Vid kommunen blev jag kopplad till en grabb som skulle prata med jouren. Tio minuter senare bankar en joursnubbe på dörren och visar sig vara en annan granne. Efter visst sökande finner han källan till vattenbristen: en dörr vid husgrunden som går till vattenledningarna var öppen och mätare och ledningar hade frusit sönder= Ingen dusch, ingen disk, inget tvättande, inget tandborstande, inga toabesök och ska jag bjuda hunden och katterna på cola till maten?

Nu när allt var så bra sitter jag nu utan rinnande vatten till tisdag. Varför händer sånt ALLTID mig??

Nåja, jag kan fortfarande elda.