Fuck them again!

En smula frustrerad kanske är att ta i? Eller? Nej, jag kan säga att jag är stora portioner frustrerad. Därefter kan jag också erkänna att jag är förbenat trött, aningens uppgiven och helt enkelt lite nere i skosulorna. Detta är fortfarande i samma tema som när jag bad den svenska sjukvården göra otrevliga saker mot sig själva.

Efter alla juldagar och nyårsdagar och aftnar hit och dit har moster åter igen stampat upp dammet på krigsstigen och börjat gå. Ett tag innan jul var även jag där och trampade då stigen i min ilska då jag ju "gick bakom ryggen" på den trevliga sjukvården här i länet. Nu är vi ju dock som sagt igång igen.

Förra veckan ringde moster till den vårdcentral som påstå sig vara den som ska fatta beslut. Därifrån skulle en remiss ha gått runt 25 november till ortopeden. I fredags förstod vi att det hade ingen gjort över huvud taget, men när moster skrek i postades det visst en sådan. Idag fick jag ett brev om att jag är uppsatt på väntelistan till ortopeden. Uppskattad väntetid skrevs vara 2 månader. Detta brev hade inte ens kommit iväg om inte moster hade ringt. Det finns då EN specialist som skulle befinna sig i Etuna på ortopeden som skulle kunna säga att jag behövde en EMD-röntgen (nervkoll). Dit skulle jag hinna bli kallad. Jo, om papperet kommit iväg då i november vill säga. Han befann sig i stan idag och i morgon. Det har vi vetat hela tiden och försök förklara, men nu blev det inte så.

Under hela denna process har vi försökt att förklara att det inte behövs någon ortoped. Den undersökningen genomfördes hos specialistläkaren, och han kom fram till att det är nerverna som måste kollas. Det vägrar dock sjukvården här att gå med på. Ska jag få en röntgen dit så ska jag minsann besöka en ortoped här och DENNE ska remittera mig. I ett annat läge berättade de samtidigt att de inte har råd att slänga iväg mig på en sådan röntgen. Vad fasen de först ska dra mig till ortopeden för övergår ju mitt förståd. Det kommer kosta dem pengar och av mig får de inte ett öre då jag har frikort.

En smula uppriven besökte jag idag min sjukgymnast som tappert fortsätter att tejpa upp min axel för att det ska funka (Vet ni hur skoj det är att gå med tejp som dels begränsar rörligheten och dels börjar klia som myror under ett gips efter x antal timmar? Det är inte roligt nånstans.), och även hon blev upprörd och stack för att rådfråga en läkare. Dennes tips var att boka in en akutläkartid hos henne och därmed kunde hon pusha på ortopeden. I samma veva ska även sjukgymnasten pusha på och sen jag själv (dvs. moster) ska också pusha. Detta var en strängeligen förbjuden metod, men nu fick jag en tid i alla fall. Min fundering är: hur mycket pengar kostar inte det då? Ett extra läkarbesök, en läkare och en sjukgymnast som lägger arbetstid på att ringa, samt någon på ortopeden som kommer sitta ockuperad i telefonen. Eller, kunde jag kanske ta och skriva mig någon annanstans så jag tillhör ett annat landsting?

Nu är inte bara axeln alienaktig utan min överarm börjar bli platt. Efter att ha skrapat rutorna på bilen förra veckan var det i princip omöjligt att dela ut post. Får man bli trött och gnällig för mindre? Numera när jag vaknar av att hela armen värker får jag nypa som fasen i de senor(nerver? slams? whatever) som gör mest ont. När man väl släpper taget så avtar ju nypsmärtan och jag kanske kan somna om. Då jag tänkte fullfölja min princip att ont ska med ont fördrivas och träna volleyboll imorgon. Attans bara att jag är småfebrig. Kan det möjligtvis ligga till grund till denna extrema gnällighet. Jag blir uppenbarligen lika ynklig som en karl när jag är lite febrig.