Välkommen till världen!

Nyförvärvet några timmar gammal (kolla vilka målvaktshänder).

1982 föddes två småbrudar på samma BB med dryga två månaders mellanrum. Deras föräldrar bodde 500 meter ifrån varandra (och gör så än idag), och vid åtta respektive sex månaders ålder träffades de här kottarna för första gången på Lilldagis i Möckeln. Båda är idag helt övertygade om att de då tänkte "Nämen, är det där min tvilling?". Lite knubbiga med vitt hår och stora blå ögon glodde de bara på varandra.

Tja, det kanske inte är så svårt att räkna ut för dem som känner mig och som har läst bloggen sen start att den ena tjockisen var jag och den andra var Annapanna. Sedan mötet på Lilldagis följdes vi åt till stordagis, till klass 1A, till klass 7F och till senare till en ihopslagen klass av Samhällsmänniskor med inriktning ekonomi respektive media.

Annapanna och jag har gjort i princip allt ihop. Vi tränade fotboll ihop (även om hennes karriär blev betydligt kortare än min), vi friidrottade ihop (även om min karriär blev betydligt kortare än hennes), vi bladade (=åkte inlines) ihop (svarade Hello skater! i telefon i ett år till varandra), festade ihop, cyklade till och från skolan, hade skräckfilmsfredagar, köpte disneystrumpor (hon med Pluto på och jag med Långben), köpte likadana kläder (och kom till och med på gymnasiet av misstag exakt likadant klädda), blondsprayade håret. Vi blev till och med tillsammans med våra första kärlekar på samma datum, och blev vuxna samma datum en vecka senare också ;). Vi är lika långa och väger ungefär lika mycket.

Ja, redan när vi var små kunde man dock märka att Annapanna var hästlängder snabbare än jag. På den tiden gällde det att springa och idag gäller det väl snarare att vara vuxen. Egentligen hade vi bestämt oss för att gifta oss samtidigt. Det sprack när Annapanna gifte sig med världens bästa och snällaste Peter förrförra sommaren och jag var tärna. Vi skulle även skaffa barn samtidigt. Det sprack igår!

Med full rätt kan jag från och med igår kalla mig moster även om jag på pappret endast belönats med en bror och då egentligen enbart ska kunna bli faster. Klockan 16:59 kom en liten tjej till världen två veckor för sent. Det var antagligen bara tur med tanke på att hon vägde endast 3100 g och då verkade behövt de där veckorna. 48 centimeter lång. Redan från början hade jag bestämt att jag INTE skulle terra det stackars nyblivna föräldraparet med massa telefonsamtal. I och för sig kan man väl säga att det lyckades, men man kan också säga att mina ivriga sms kanske till slut fick den nyblivna mamman att känna sig tvungen att ringa och berätta allt.

Ärligt talat kan jag berätta att jag inte varit så här glad på länge. Jag grinar sällan eller aldrig men höll nästan på att börja störttjuta när jag fick ett sms av den nyblivna fadern att allt gått bra och hans två flickor hälsade. Man får hoppas att det här kommer bli en kotte med starkt psyke (och starka armar) för hon kommer inte att slippa undan mig. Första impulsen var egentligen att slänga mig på tåget redan igår och fara till Götet för att se underverket, men även om det är min tvilling som ligger där med en ny kotte tror jag inte att ens hon skulle uppskatta mitt besök vid det tillfället. Man får väl helt enkelt hålla sig på mattan.

Nåja, hela detta förvirrade blogginlägg är egentligen bara en hyllning till det nyblivna föräldraparet och deras lilla tjej. Som ni ser på bilden är hon underbart söt. Hon ser ju till och med ut som en människa och inte alls så skrynklig och läskig som nyfödda brukar göra. Välkommen till världen lilla Snäckan Junior. Jag ska lära dig ALLT jag kan (nåja, det kommer ju gå ganska fort).

Nyblivna föräldrarna