Sportlov och bröllop

Jag förstår inte var all tid tar vägen egentligen. Jag har inte jobbat på en hel vecka, utan haft sportlov som alla andra barn och somliga lärare. Det har väl i och för sig varit mycket trevligt, men jag har inte en susning om var all tid tog vägen. Idag kanske man kan säga att jag jobbat i och för sig. Har befunnit mig i Kvicksund och skrivit om badrum och ROT-avdrag (vilken genial idé).

Under tisdagen hämtade jag ut bokrea-kataloger från alla stans bokhandlar, men har inte hunnit titta i dem förrän idag. Det är mycket suspekt. Nåväl.

Förra helgen innehöll ännu en gång ett bröllop, och när hela gänget åkte från kyrkan till festlokalen slog den där tanken mig igen: det finns ingenstans man festar som man gör i Småland och i våra krokar. Anledningen till att den tanken dök upp var att efter motorn på bussen startat tog brudgummens far på sig en hög hatt i form av ett stort, fullt ölglas och delade ut miniflaskor med jägermeister. Där lägger man helt enkelt ribban.

Vackra brudparet innan rödvinsfläckig klänning och pinsamma avslöjanden.

Än så länge städad

Vid framkomst vankades naturligtvis champagne och vi blev berättade för att förrådet med flaskor fanns under bordet och det var bara att förse sig när glaset började eka tomt. Som medlem i ökända gänget blue girls följer man sådana order. Något vi alla duktigt gjorde (konstigt nog är det bara bruden som ynglat av sig hittills i vårt gäng och ingen var på tjocken, så alla var delaktiga). Innan brudparets ankomst blev vi tillsagda att intagen mat och dryck bör medtagas hem och att om brudgummens bror promt ville slåss med sin nygifta släkting fick det ske utomhus (detta är två bröder som ALLTID slåss på fester).

Sedan drogs allt igång: Båda papporna drog tal med smärre alkoholinfluenser och efter att brudens farfar gjort succé med uppvisning av brudens gamla barnteckningar samt en egenskriven sång fick vi blue girls det otacksamma uppdraget att vara efter honom. Vi läste helt sonika varsitt inlägg från brudens dagbok om diverse minnen vi alla delat. Helt hysteriskt roligt. Bäst av allt tyckte jag iofs var när toastmaster, som är sportskribent på Aftonbladet, hade ringt upp trevliga grabbar som Glenn Hysén, Lars-Åke Lagrell med flera och bett dem uttala sig om brudgummens fotbollstalanger. Ja, det var ju han och Zlatan i topp i Sverige då. Därefter auktionerade vi ut en gipsavgjutning av brudens rumpa och jag ropade in visa fina delar hos brudgummen i naturlig storlek (...väl?) för ungefär 7340:- samt en Sony ericsson w850. Väl spenderat.

När dansen väl hade dragit igång hade samtliga Blue girls bordsdekorationer runt halsen och det var precis på den gamla goda tiden och ännu ett trevligt minne att ha med i nästa dagbok. Själv hade jag förmånen att bli avsläppt med en stor buss precis utanför huset medan samtliga andra gäster fick gå från kyrka respektive kommunhus. Det är bra att bo på samma gata som brudparet ibland. Klockan var väl strax innan 3 när jag kom indansande och min trevliga mor undrade hur fan jag såg ut. Jag säger bara en sak: när man bär klister-bh och ett inhållande strumpbyxearsel för att hålla fast bh:n under en tubklänning ska man kolla efter vad det är man går och drar upp hela kvällen. Själv kom jag hem med halva bh:n hängandes utanför klänningen. Fotsulorna var kolsvarta efter häftiga buggrörelser utan skor medan ovansidan av fossingen snarare var blå eftersom vissa tog fel på mina fötter och golvet. Men jäklar vad roligt det är att partaja i Småland.

Ibland blir det lätt så här. Ändå en väldigt snäll bild.