Roligt!
När jag började jobba på radion gick min tanke genast åt bloggen: "Yes, nu kommer jag ha en massa att blogga om." Tro mig, jag HAR en massa att blogga om. Varje dag skulle jag kunna gå hem och skriva om alla hysteriskt suspekta och roliga saker som händer. Dock är Ica en väldigt ovan radiopratare, och därmed en väldigt trött radiopratare när dagen är slut. När jag kommer hem från jobbet slocknar jag som en sten i soffan. Det plugg som skulle utföras denna termin har gått alldeles strålande, eller vad sägs om 3 missade inlämningar? Av tre möjliga då förstås. Jag som aldrig i hela mitt liv missat en inlämning förr. Hehe, mitt liv som rebell blir bara bättre och bättre.
Nåväl, tillbaka till det där jobbet då. Plötsligt känner jag mig som jag är 60+ och närmare pension, men detta skyller jag helt på att mina två kollegor har någon form av överskottsenergisdamp vilket gör att de går som speedade ekorrar hela dagen. De kan inte förstå när jag ska åka hem och sova. Då kan jag tillägga att jag både druckit red bull och cola zero i sändning. En av dagarna försökte jag mig till och med på kaffe. Där gick dock gränsen. Kaffe är nog bland det äckligaste man kan inta. Bläsch!!
Än så länge har jag blivit såld för 550:- till förmån för Världens Barn (Tack underbara Mike) och ska då vara smakråd för gardiner. Vi har sänt direkt från en rallybana inför SM-rallyt och då slängdes Ica in i en rallybil med en proffschaffis och fick åka runt i 150 km/h och vara med om att kapa en kon i samma hastighet. Hela sändningen utgick från rallystugan där det var lika kallt som utomhus vilket gjorde att jag vägrade plocka av mig varken jacka eller mössa. Särskilt pigg ser jag inte heller ut.
En dag kom underbarnet Brandur på besök och sjöng för oss. Han kommer från Färöarna och var hemskt trevlig.
Under Världens barn-kampanjen fick man även bjuda på att få en sändning från sitt företag eller sitt hem. Detta gjorde att vi i tisdags rullade mot Nyköping och ett konditori. Där fick vi alla uppdrag att utföra. Självklart fick jag det roligaste uppdraget av alla genom att göra en prinsesstårta från grunden. Det var verkligen hysteriskt roligt och även om jag fick höra att min halva fotboll med grädde mer såg ut som en rygbyboll blev jag väldigt stolt över resultatet och ännu mer stolt när tårtan blev såld för 200 riksdaler av en snäll herre. Jag fick även gå runt sammankopplad med Jonas i form av våra hörlurar. Detta fenomen gjorde att jag drogs runt i min sladd som en hund i koppel, vilket antagligen var lika bra då synen av alla mumsiga chokladbakverk kunde göra vilken chokladoman som helst galen, och då synnerligen den beroende Ica som helst ville äta upp allt på en gång.
På det stora hela har jag roligt som aldrig förr. Precis som vanligt har jag blivit ställets mobboffer. Exempelvis har mina öron redan vart på snack. Jag är känd som korkad enligt kollegorna. Jag påstås inte kunna göra elefanthopp över mixerbordet och jag får bilder ritade av mig i högst osmickrande former, men jag älskar det! Och så hemsk kan de inte tycka att jag är heller eftersom jag redan för en vecka sedan blev tillfrågad om jag ville börja sända sport. Kan någon gissa vad sportnörden Ica svarade då? Rätt svar: Ica svarade inte för hon hoppade upp och ner och nickade på samma gång i en hastighet som hotade med att medföra en rejäl hjärnskakning. Nu ska jag lära mig allt om det också. Shit pommes och hjälp och allt.
Det på huvudet är INTE mina stora öron utan hörlurar.
Nåväl, tillbaka till det där jobbet då. Plötsligt känner jag mig som jag är 60+ och närmare pension, men detta skyller jag helt på att mina två kollegor har någon form av överskottsenergisdamp vilket gör att de går som speedade ekorrar hela dagen. De kan inte förstå när jag ska åka hem och sova. Då kan jag tillägga att jag både druckit red bull och cola zero i sändning. En av dagarna försökte jag mig till och med på kaffe. Där gick dock gränsen. Kaffe är nog bland det äckligaste man kan inta. Bläsch!!
Än så länge har jag blivit såld för 550:- till förmån för Världens Barn (Tack underbara Mike) och ska då vara smakråd för gardiner. Vi har sänt direkt från en rallybana inför SM-rallyt och då slängdes Ica in i en rallybil med en proffschaffis och fick åka runt i 150 km/h och vara med om att kapa en kon i samma hastighet. Hela sändningen utgick från rallystugan där det var lika kallt som utomhus vilket gjorde att jag vägrade plocka av mig varken jacka eller mössa. Särskilt pigg ser jag inte heller ut.
Under Världens barn-kampanjen fick man även bjuda på att få en sändning från sitt företag eller sitt hem. Detta gjorde att vi i tisdags rullade mot Nyköping och ett konditori. Där fick vi alla uppdrag att utföra. Självklart fick jag det roligaste uppdraget av alla genom att göra en prinsesstårta från grunden. Det var verkligen hysteriskt roligt och även om jag fick höra att min halva fotboll med grädde mer såg ut som en rygbyboll blev jag väldigt stolt över resultatet och ännu mer stolt när tårtan blev såld för 200 riksdaler av en snäll herre. Jag fick även gå runt sammankopplad med Jonas i form av våra hörlurar. Detta fenomen gjorde att jag drogs runt i min sladd som en hund i koppel, vilket antagligen var lika bra då synen av alla mumsiga chokladbakverk kunde göra vilken chokladoman som helst galen, och då synnerligen den beroende Ica som helst ville äta upp allt på en gång.
På det stora hela har jag roligt som aldrig förr. Precis som vanligt har jag blivit ställets mobboffer. Exempelvis har mina öron redan vart på snack. Jag är känd som korkad enligt kollegorna. Jag påstås inte kunna göra elefanthopp över mixerbordet och jag får bilder ritade av mig i högst osmickrande former, men jag älskar det! Och så hemsk kan de inte tycka att jag är heller eftersom jag redan för en vecka sedan blev tillfrågad om jag ville börja sända sport. Kan någon gissa vad sportnörden Ica svarade då? Rätt svar: Ica svarade inte för hon hoppade upp och ner och nickade på samma gång i en hastighet som hotade med att medföra en rejäl hjärnskakning. Nu ska jag lära mig allt om det också. Shit pommes och hjälp och allt.
Det på huvudet är INTE mina stora öron utan hörlurar.Visst ja. Vi gjorde en video till förmån för Världens barn:
... och en mindre seriös om rally.
posted by Ica at 5:16 PM
4 Comments:
Om det är någon tröst, så kommer den där tröttman att ebba ut efter ett par, kanske tre månader. Sedan kommer även du att skutta runt som grabbarna.
tre månader känns ju som en overkomlig framtid.
Snart får du också ställa tillbaka klockan en timme - det måste ju vara nice.
Lena- är ju lång tid kvar, och den natten spenderar jag i Sthlm med släkten, och får med stor sannolikhet dela rum med mor och hund. Mor snarkar, så jag vet inte om jag vill att den natten ska vara extra lång.
Post a Comment
<< Home