Vem avgör vad som är rättighet?

Jag sover fortfarande som en sten under dagtid. Idag har jag skaffat kändisstatus då jag pratat med Ernst Kirchsteiger. Han gratulerade dessutom mig till att lyckas ha en avskalad jul i hemmet då jag berättade att i min lägenhet sträcker sig julpysslet till tre ljusstakar. Dock berättade jag inte hur närmast psykotiskt galen jag är med att klä granen rätt och jaga hunden med en plychälg från Ullared iförd tomtekostym som sjunger Jingle bells med nasal röst hemma hos mamma där jag vanligtvis spenderar julafton. Jag har fortfarande inte lärt mig att hålla tyst gällande saker alla inte ska få reda på när den gröna lampan framför mig lyser utan idag gnällde jag på min kollega rakt ut i etern att för att jag inte hörde Circle of life utanför lurarna. Resterande tid av dagen har han i tid och otid slängt igång min mikrofon i hopp om att jag ska tabba mig om och om igen. Precis i detta nu ringde dessutom snubbar från mitt internetbolag på och ska börja borra i min vägg. Imorgon bär det iväg till Stockholm för musikalbesök med mor, bror och brors flickvän. Äntligen ska jag få träffa min lilla vovve och bli nerdreglad innan jag under söndagen ska bege mig till Solna för volleybollmatch. Vad jag försöker säga är med andra ord att det fortfarande händer massor hela tiden och att mitt plugg ständigt försummas å det grövsta.

Dock var detta inte något alls jag skulle skriva om, utan något annat jag finner viktigt och skrivvärt: Idag röstade kyrkan i frågan om homosexuella skulle få gifta sig i kyrkan eller inte. Personligen tycker jag bara grejen att rösta inom en sådan sak är jätteläskig. Det är som att rösta om huruvida flickor får gå på dagis eller spanska män får köra bil i landet i mitt tycke, med andra ord en självklarhet. Finns det dessutom en lag om att människor av samma kön får ingå äktenskap känns det ju lite klurigt om de inte ska få göra det i kyrkan. Det är ju ändå där majoriteten av människor väljer att säga ja till varandra.

Dock har jag insett att det inte är lika självklart för alla (no shit Sherlock, det är ju verkligen inte därför det behöver röstas om det.), och det ÄR läskigt. Om man tänker efter. Kan någon människa komma med ett bra argument till att det inte skulle vara så? Vem är det egentligen som kan besluta vilka människor som får och inte får? Vem kan ställa sig över en annan människa trots alla rättigheter vi ständigt bankas i att vi har?

För att inte skapa förvirring kanske det ska förtydligas också att det nu är tillåtet att ingå äktenskap för homosexuella, och att det inte längre heter att de ingår partnerskap. Varför ens haft olika ord på det från början? Vad är skillnaden? Är det ena mer värt än det andra? I mitt huvud blir det mer frågor än svar om jag ska vara ärlig, och då är det främst frågor över att det har varit två så skilda delar som det varit från början. Det är som att två av mina bästa vänner får knalla längs med altargången, medan två av de andra bästisarna inte får det, vilket känns väldigt suspekt. Mina vänner är ju mina vänner oavsett val av partner, och vem fan bryr sig om partnerkönet när det dessutom ges chans att gå på ett riktigt bröllopspartaj? Det är tur att vi är så extremt öppensinnade, och att det började så tidigt som 2009. Riktig tur! (Nej, ironi finns verkligen inte i Icas vokabulär. Oj, där var den lilla rackaren visst igen ja.)

Nämen. Blev jag seriös helt plötsligt? Det var verkligen inte meningen, men när det gäller viktiga saker som mänskliga rättigheter, yrkesetik, djurvård och fotboll med Olof Mellberg krävs det ibland lite mer seriösa tongångar för att riktigt poängtera att vissa saker är allvarliga. Sen kan man givetvis skämta om allt. Jag kan säga till en utlänsk kompis som kallar sig själv blatte att hon ska hämta sina blattekompisar. Jag kan reta min gaykompis för att vara en smula bögig men väldigt parant. Min korta kollega kan jag låtsas inte se bakom mixerbordet. Jag kan försöka härma mina thailänska lagkompisars språk då jag vet att de ändå bara fnissar åt mig. Vad jag försöker säga är att man inte behöver vara så förbannat politiskt korrekt alla gånger, men att det är viktigt att ta sina strider. Homosexuellas rättigheter ÄR viktiga, och man skämtar inte om att Henke Larsson ska sluta i landslaget.